Frånvarande i min närvaro

09.10.2012 kl. 23:38

Jag upplever, mer än förr inbillar jag mig, att min uppmärksamhet är väldigt splittrad. Jag kan inte läsa en bok någon längre stund innan tankarna flyger iväg och jag plötsligt sitter och drömmer om annat. Samma sak i konversationer med nära och kära. Jag brukar vara en bra lyssnare, men jag finner mig alldeles för ofta i en position där jag slutar lyssna efter några minuter, och händer det något vid sidan av tappar jag helt fokus.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag tycker inte om det. Lyssna, tänka efter före, begrunda, ta in och betänka, förståelse. Allt får ge vika för självförhävelse, stora utrymmeskrav och självcentrerat blaha blaha.  

Samtidigt, detta med att avbryta och bli avbruten – jag är en sån som alltid tystnar när den blir avbruten. Låter sig avbrytas. Jag vill vara mer som du som inte låter dig avbrytas. Du fortsätter tala tills du pratat klart, vilket alltid får den som avbröt dig från början att tystna. Efter ett tag.

Det är väldigt lustigt att åhöra.


Tillbaka till min splittrade uppmärksamhet.

Ni ser.


Jag har en förmåga att dra igång flera projekt samtidigt, läsa 2 böcker, städa OCH laga mat, fixa cykeln OCH plugga, sticka sockor medan jag skriver mail. Det sista går förresten ganska bra att kombinera.

Mest av allt vill jag vara fullt närvarande i umgänget med mina medmänniskor. Inte lyssna med ett halvt öra när en god vän berättar något, eller springa iväg och tvätta när jag äter lunch med en annan.

En sak i taget.

Just nu läser jag två olika böcker, repetitionspluggar 2 olika kurser från förra året, har börjat sticka ett par sockor men kom av mig när jag började skriva texter igen.
Kommentarer (2)
Åh, vad jobbigt det låter - jag som tycker att jag är en tankspridd individ! :-) Jag tror säkert att du är en god medmänniska. Sen tycker jag att du ska stå på dig, i sällskap där den ena alltid tar mer plats och avbryter konstant så bör du inte låta dig avbrytas lika ofta.. Men är man i ett umgänge där alla avbryter varandra kors o tvärs och alla är nöjda med det - då är det ju bara bra! Jag tycker inte det behöver vara så petnoga det där, ibland när jag får en snilleblixt så kan jag inflika med något och avbryta personen jag pratar med.. men säger alltid "förlåt att jag avbröt, ville bara inflika lite. Fortsätt du!" :-) Men det är bara jag. Jag sov i 100 år inatt, ungefär som törnrosa. Somnade tolv och vaknade halv tolv. Galet. Känner mig lite seg i huvudet idag och det beror nog på all sömn. Nej, nu ska man kanske vara vaken i tre dagar i sträck för att komma i balans igen! hihi Stoooor kram till dej Inger, i miss you!
Sofie10.10.12 kl. 13:03
Jag saknar dig också vännen! Och håller med, i vissa situationer, med människor du känner bra och ni är vana med att prata i mun på varandra, så behöver det inte vara negativt, bara pratglad stämning. Det handlar kanske om någon slags grundläggande respekt för din samtalspartner(s).
inger10.10.12 kl. 14:40


Din personliga, kringflackande, omvärldsanalytiker. För tillfället är jag stationerad i Göteborg där jag bor i stadens finaste kollektiv med 15 andra fantastiska människor.
Livet är alldeles alldeles underbart, men det betyder inte att jag inte blir förbannad med jämna mellanrum.

Senaste kommentarer

26.10, 18:26Livstid och arbetstid av ulrika
20.10, 20:06Livstid och arbetstid av NadjaPadjala