Om mat och matvanor.

Jag har alltid varit den som suckat över mammas tendens att spara ägg, vars bäst före datum redan passerat, och sylt, vars utgångsdatum var för en månad sedan. Men jag får nog äta upp mina ord (no pun intended) för jag kan intyga att det inte är något fel på ägg vars bäst före datum var förra veckan. Eller två veckor sen. Och den sylt vi köper i affären innehåller ofta så mycket konserveringsmedel o annat skit att den inte möglar de första åren. Typ.

Människor tog bättre tillvara på livsmedel förr, kanske för att det då inte fanns ett överflöd. Vissa saker borde vi kanske ändå undvika. Min mormor har berättat att ”förr i tiden” då sylten möglat, brukade de bara skrapa bort det översta synliga mögellagret och sen använda resten av sylten. Det kan vara problematiskt eftersom mögel sprider sig i sylt, och kan finnas även där det inte syns. Däremot går det finemang att använda ost som börjat mögla, skär bara bort den mögliga sidan/delen av osten + en extra centimeter. Mögel sprider sig inte på samma sätt i ost som i sylt. Då det gäller ägg så är det enklast att bara lukta på ägget när du kläckt det. Ifall det inte luktar något så är det helt okej att använda. Ifall du inte tänkte knäcka dem, utan bara koka till exempel, så lägg äggen ett i taget i en skål fylld med vatten. Om äggen flyter så är de ruttna, men om de sjunker till botten är de i prima skick.

Jag blir också så förbannat trött på folk som använder argument av typen "Människan har ätit kött sedan urminnes tider, så varför skulle jag bli vegetarian?", för att ifrågasätta ett vegetariskt/veganskt leverne.

Skillnaden mellan de så kallade tidiga jägar- & samlarsamhällena och dagens köttINDUSTRI är milsvid. Vill du leva som vi gjorde "förr" får du nog vackert ge dig ut och fånga din middagsstek själv. Helst med spjut eller nät.

För övrigt är det ett uselt argument, stenåldersargumentet. Ska vi börja bo i grottor också? Som människan gjort sen urminnes tider...

13.04.2011 kl. 13:11

Träffande

Detta med att dejta.Jag har aldrig förstått mig på det, och har svårt att se att det kan leda till något hållbart.

Jag har antagligen en oerhört cynisk syn på dejtande, men för mig känns det som om att dejta en person är en helt igenom egoistisk handling, att en bara träffar denna andra för att 1. se om den är tillräckligt snygg för att ligga med och 2. för att se om personen är tillräckligt trevlig och intressant för att leva tillsammans med i några år.

Att en träff sker utan något genuint intresse för den andra människan, vad den känner eller hur den ser på livet, och inte heller med någon större respekt för den andra parten.

Kanske bara mitt fula cyniska tryne som visar sig, det gör det nu som då. Det känns ändå som att det vore svårt att, genom att dejta, faktiskt hitta en person man har något mer gemensamt med, och någon en kan leva med en längre tid.

Kan ju låta konstigt men jag tycker det känns kallt och osympatiskt då båda parter är ute efter ett förhållande, någon att bilda par med.

Ärligt talat vet jag inte om jag tror på tvåsamhet. Åtminstone inte den extrema version som förs fram i många (amerikanska) filmer. Jag skulle aldrig kunna leva ett liv där det bara fanns ”vi två”. Jag behöver en familj, kanske av biologiskt slag, kanske en annan typ av familj. Jag behöver nära vänner, kollegor på jobbet eller i skolan. Jag behöver flera sammanhang än tvåsamheten.

Jag tror absolut en kan hitta en person att trivas med, livet ut, någon att hålla extra kär och dela det mesta med (men inte allt). Men jag tror inte att någon mår bra av att binda sig till en enda människa, och låta den människan utgöra hela orsaken till ens existens. Det funkar inte i längden.


För att inte detta ska bli ett helt kärlekslöst inlägg kommer här en sockerdrypande gammal goding:

09.04.2011 kl. 14:12

Grön tid

Titta vad jag gjort! Alldeles själv! Egen basilika...



Stoltheten vet inga gränser. Jag som trodde mina fingrar var grå snarare än gröna.
Får se hur länge basilikan överlever.
05.04.2011 kl. 14:06

Frustration overload.

Ibland vet jag inte vad jag ska göra av min ilska. Att skrika, svära, förbanna, och dunka huvudet i väggen hjälper föga.

Jag vet att det inte är lönt att grubbla över världens orättvisor jämt och ständigt, en måste skratta och roa sig ibland. Leva. Men att försöka förändra och fundera över orättvisor är bra att lägga tid och energi på, det tar bort fokus från mig själv och alla "vardagsbekymmer" jag tidigare gick runt och grubblade över. Ens eget psykiska välmående, ens relationer och livssituation är viktiga saker, men själv tenderar jag att fastna i överdriven navelskådning och självömkan, när det faktiskt finns större, och mer akuta, samhällsproblem att elda upp sig över (obs! att elda upp sig är bara ett uttryck, en metafor. Jag syftar inte på självbränning).
Ibland träffar jag på människor som säger att de "inte har någon åsikt", eller som inte bryr sig om vad som händer i världen, eller i deras egen omgivning. På ett sätt kan jag förstå det, för ibland känns det verkligen hopplöst, och vissa dagar vill en bara ge upp och bänka sig framför "danska Hollywood-fruar", med en påse chips i högsta hugg.
Sen finns det människor som anser att ifall en är engagerad så borde en minsann ta sig an varenda förbannade rättvisefråga som finns.
Om jag bara är engagerad i t.ex. barnens rättigheter så duger det inte. Jag borde också jobba för ursprungsfolkens rättigheter, miljöfrågor, "invandrarkvinnors" rättigheter, flyktinfrågor, pensionärers välfärd osv. osv.
Ifall en inte är aktiv i alla organisationer som finns och vet allt om alla och hur det hela hänger ihop så är det inte nog.

Minimalt engagemang är alltid  bättre än total likgiltighet, men ingen ska kräva av mig att jag ska ha koll på allt.
05.04.2011 kl. 13:46

Någonstans mellan Stockholm och Åbo.

Fyra vuxna män sitter vid bordet bakom mig.
"Satan tå int han kan nating. He no som satan. Fan så underlit".
"Nå fan, du sko ha sitt då han, vittu..."

Trevlig receptionist som gav mig ett helt skrivblock OCH en penna, när jag bad om ett papper att skriva på.

Rödbrusiga damer bredvid mig som omges av en distinkt arom av tobak och sprit. De har öppnat dagens första lonkero*.
Finns det olika definitioner av alkoholism beroende på vilket land en befinner sig i?

Känner mig lätt paranoid och undrar ifall det finns sexturister på denna båttur. Det ordnas faktiskt så kallade sex-kryssningar på VK:s färjor. Inofficiellt alltså. Vet inte om det är dessa funderingar eller båtens gungande som gör mig lätt illamående.
Solen som lyser in genom fönstret bränner på ryggen.

Lukten från rökrummet sprider sig längs väggarna och sticker mig i näsan där jag sitter vid fönstret på andra sidan korridoren. Dags att röra på sig.


Nordbor upphör aldrig att förvåna(s).

*lonkero är ett finskt ord för en så kallad long drink, en lätt alkoholhaltig dryck som innehåller gin.
03.04.2011 kl. 17:07

Alternativa medel

Jag och L diskuterade Natos bombningar av Libyen, klockan åtta måndag morgon, i bussen påväg till jobbet.

Har någon frågat libyerna ifall de vill bli bombade?

Många talar om bombningarna som om det rörde sig om något slags smidiga bomber som hoppar över alla oskyldiga civila, alla som råkar befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt. Som om bomber vore ett effektivt sätt att störta Gaddaffi. Han sitter nog på någon välbevakad plats o röker cigarr.

Ska vi då låta Gaddafis män ha ihjäl alla i oppositionen, alla de som tycker annorlunda?, är frågan som många ställer sig.

Det finns knappast några snabba lösningar, men jag är övertygad om att det finns andra sätt att hjälpa libyerna på än med död och förstörelse, problemet är att ingen vill försöka med andra medel än våldsmedel. Hur skulle världen se ut om de astronomiska summor som idag cirkulerar i vapenindustrin och i alla militära institutioner, istället skulle läggas på social, miljömässigt hållbar utveckling och utbildning av ickevåldsaktivister?


Edda Mangas krönika i dagens GP (2011-03-22) inspirerar.
22.03.2011 kl. 15:28

Genitalfokus.

Min skräpkorg är full med "Get the Long Thick Penis You Always Wanted"- och Fuckbook Invite Code"-meddelanden.

Känns inte särskilt fräscht.
Jag vill inte ha någon penis, och Facebook räcker bra och väl.

Och alla vill  sälja Viagra åt mig. Vilket jag inte heller har något behov av.

Hotmail tycks vara särskilt utsatt.
19.03.2011 kl. 13:07

Containerdykning

Saldot från min första dumpster diving-session:

1 stor påse äpplen

några påsar bröd

1 lätt tillplattad kladdkaka (väl förpackad i plast)

3 ostar

3 påsar morötter

1 tetrapak tomatsås

några bruna bananer

ett par litersförpackningar jogurt

flera mjölkpaket

ca. 30 chipspåsar

plus lite annat smått och gott.

Gick en runda tillsammans med J. och hans bror. Vi besökte 2 stora affärer vars sopcontainrar var fyllda med mat. Jag menar mat. Ätbart.

Jag har hört från folk som brukar dyka, om allt en kan hitta i soporna. Hur ofattbart mycket som slängs, saker som egentligen kunde användas, ätas, men som istället bara bränns som sopor. Poff!                                                                                                                                               Det är absurt att vi slänger sånt som är användbart och istället köper nytt hela tiden. Men det är så världsekonomin är uppbyggd idag, slit-och-släng. Vad är meningen?

Många tycker det är galet att rota i skräp. Andra tycker det är galet att slänga sånt som är ätbart.


Dumpstring (skräpdykning) är enkelt. Bege dig till närmaste mat-/livsmedelsaffär (kvällstid är ofta att föredra eftersom lagen är lite luddig). Ta på dig något annat än finaste fest-stassen - it's dirty work. En ficklampa kan också komma väl till pass, så även några väskor/påsar. Ibland har en tur och hittar användbara plastpåsar i containern.

Öppna luckan på containern/sopkärlet. (Om det är låst bör du kanske inte bryta upp låset. Är det ett inhägnat område bör du kanske inte hoppa över staketet).

Dyk in. Rota runt, gärna med handskar på.

God dumpstringslycka!


16.03.2011 kl. 13:46

Skamliga tankar.

Jordbävning med efterföljande tsunami drabbar Japan hårt.

Min första tanke: Har jag vänner eller bekanta som befinner sig där just nu?
Nej, inte vad jag vet.
Min andra tanke är: Japan är ett rikt industrialiserat land, de klarar väl sig. En sådan rik stat behöver inte mitt medlidande.
Skäms!, tänker jag sen.
Flodvågen drabbade bland annat kuststaden Minamisanriku väldigt hårt. Staden är, enligt min uppfattning, ganska liten och inte jämförbar med monster-size-staden Tokyo. I Tokyo är många byggnader förstärkta för att stå emot just jordbävningar.
Jag kom fram till slutsatsen att den största förödelsen sannolikt alltid drabbar de sämst ställda,  även i ett rikt land som Japan.
De som bor i hus som inte är byggda för att stå emot jordskalv, de som bor på låglänta platser, platser med mycket jorderosion (och därmed med större risk för jordskred). De människor som inte har råd att skydda sig mot naturens krafter, och som inte har råd att bygga upp det de förlorat efteråt.
Vem minns skalvet i Chile förra året?

Jag ber till alla gudar och krafter som finns att kärnkraftverket Fukushima Daichi inte klappar ihop totalt och bidrar till en ännu större katastrof. Snälla.

I slutändan tänker en alltid på sig själv. Radioaktiviteten kan sprida sig, och förödelsen i Japan kan påverka världsekonomin i allmänhet och således även livsmedelspriserna.
13.03.2011 kl. 15:26

Hinderbana.

Gårdagens (8:e mars) rubriker i Metro: Ta för dig. (som en uppmaning till ”oss” kvinnor).

- Kära Metro, det är inte så enkelt att ta för sig när det hela tiden står något i vägen.

En av underrubrikerna löd: Så är kvinnor bättre än män.

Jämställdhet handlar inte om att försöka bevisa kvinnors överlägsenhet, utan det handlar om att eliminera ojämlika maktförhållanden och ifrågasätta de privilegier många individer har, endast för att de är män.

 


09.03.2011 kl. 22:35

Konspiratorisk.

Tog en skön promenad i vårsolen idag, gick in på en gata jag aldrig beträtt tidigare och möttes av idel pampiga byggnader, omringade av höga staket och grindar.
Utanför ett av husen läser jag The Royal Bachelor's Club, på en skylt.
Det lät oerhört spännande, speciellt med tanke på den magnifika gamla byggnaden, som tydligen bebos av detta "kungliga" sällskap. Jag hittade The Royal Bachelor's Club på webben, och på hemsidan berättas att den kungliga klubben aims to provide gentlemanly society in unusually attractive surroundings. ...arrangements include club evenings, theme dinners, ladies' nights, excursions, golf tournaments, bridge and billiards tournaments, shooting and hunting, concert evenings and the like.

Kan inte hjälpa det men jag ser framför mig ett hemligt sällskap á la hemliga klubben i filmen Eyes wide shut.
Mitt emot den stora byggnaden som rymmer Bachelor's club ligger Jensen- gymnasiet.

Jag lider i alla fall inte brist på fantasi.
06.03.2011 kl. 16:35

En känga åt "generalen".

Något slags överkucku inom finska försvarsmakten uttalade sig häromdagen om vår fina president Tarja Halonen. Han (läs:kuckut) tyckte inte det passade sig att en "kommunisttant" och f.d. aktiv medlem av Seta (föreningen för sexuell jämställdhet) fungerar som överbefälhavare (en post som Finlands president alltid tilldelas, även om den rent praktiskt inte innebär särskilt mycket).
Som en parentes kan nämnas att Halonen är socialdemokrat. Inte kommunist.
Det verkar som om kuckut inte gick ut högstadiet med godkända betyg.

Mer glädjande var att kuckut möttes av protester från flera beväringar under sitt tal.



02.03.2011 kl. 21:24

Stolthet och fördom.

Jag inbillar mig att jag blivit mera stolt på äldre dar. Jag går inte längre med på att bli behandlad medlidsamt, jag tycker inte om att umgås med människor som pratar med en endast för att de tror sig göra en god gärning. Ibland är det skönt med mera buttra inåtvända personer, de vet en iallafall var en har dem.

Det verkar som att folk i södra Sverige är mera pratsamma, men samtidigt mera ytliga än i norra Sverige. Med ytliga menar jag att de kan småprata hur länge som helst utan att egentligen bry sig desto mera om vem / vad de pratar med / om.

Jag har definitivt blivit mera pratsam de senaste åren, genom en omvälvande socialisationsprocess, men det skrämmer mig att jag ibland kan stå o prata med en människa utan att egentligen lyssna, och utan att egentligen fästa större uppmärksamhet vid vad vi talar om. Ytligt tomt prat med andra ord.
Det kan ju å andra sidan vara bra att behärska småpratet, för i vissa situationer kan jag bli oerhört irriterad då människor bara sitter tysta, och inte klarar av att socialisera. Men vissa dagar är jag också inåtvänd och tyst, andra pratar jag på som en kulspruta utan att stanna för något eller någon.
Då talet tar över och en slutar lyssna, då går det för långt. Och det ligger något fruktansvärt kallt och likgiltigt över småpratet ibland, de gånger det verkligen bara handlar om att hålla igång ett samtal, oberoende av ordens mening och människornas tankar och känslor.

Är det den finska folksjälen som spökar?


27.02.2011 kl. 13:09

Globala maktmönster.

Gaddafi är en riktig fuling, och har så alltid varit. Enda orsaken till att han hållit sig på mattan innan är, skulle jag gissa, diverse ekonomiska överenskommelser med stormakter som till exempel USA.
Obamas tal var ju förresten skrattretande, inte ett ord om att Gaddafi, som använt stridsflygplan för att slakta "sin" egen befolkning, ska avgå och det snarast. Istället en massa obestämbart svammel om att våldet ska stopppas. Ja, men hur då? Ta ner den galne G från sina höga hästar och ta ifrån honom alla hans leksaker. Det vore åtminstone en början.
Det råder någon slags allmän tendens till att försöka släta över och ta udden av alla folkliga uppror som är på gång världen över. Politiker i det globala Nord (Västeuropa & Nordamerika) manar till försiktighet och vill se en stegvis övergång till demokrati. Pyttsan. De är rädda för att förlora sina ekonomiska fördelar (läs:oljepengar o.dyl.) och därmed även sin makt.

Det ligger i och för sig en fara i att  försöka berätta för "dem" hur de ska ordna sitt folkstyre. Som om jag visste bättre än t.ex. egyptiska folket vad de själva behöver. Då går det för långt.
Å andra sidan är det, enligt mig, av yttersta vikt att skydda människoliv, att hjälpa och stötta de som är svagast dvs. inte politiska ledare, utan de som befinner sig längst ner i samhällshierarkin. De "utstötta" måste få göra sina röster hörda, på sina villkor.

Berlusconi är förresten en av Gaddafis bästisar. Vilket team!
24.02.2011 kl. 11:41

Loppisfrälst.

Jag har de senaste åren allt oftare börjat handla kläder och prylar  på second hand, eller loppmarknader. Myrorna är en favorit, de har nästan allt.
En dag kom jag att tänka på att Myrorna startats av Frälsningsarmén, och av intäkterna från Myrornas försäljning så går en stor del förstås till att sponsra Frälsningsarméns verksamhet.

Frälsningsarmén är jag inte jättebekant med, ska erkännas, men jag har förstått att de har en mängd sociala projekt t.ex. hjälper hemlösa att få natthärbärge. Hjälpa hemlösa är ett gott ändamål, enligt mig, men när det kommer till deras gudstjänster, förskolor, kvinnorträffar och scouter så känner jag mig mer tveksam.
Jag vet inte vilken slags ideologi de lär ut till barnen på sina förskolor eller i deras scoutgrupper. Jag har erfarenhet av att bo hos en aktiv "understödjare" av Frälsningsarmén, och denna människas ideologi och värderingar är ingenting jag själv skulle understöda.

Så, jag stod inför ett dilemma: att fortsätta handla på Myrorna eftersom det är bra för miljön med återvinning, bra för plånboken, roligare att shoppa second hand än på H&M osv.
Eller: att sluta handla på Myrorna och försöka hitta andra loppisar, pga Frälsningsarméns, i mitt tycke, tvivelaktiga syften med sin verksamhet.

Jag har valt att fortsätta handla på Myrorna, även om jag också shoppar på andra secondhand-affärer såväl som på H&M, men min avsky mot och erfarenhet av (främst kristen) religiös fanatism har gjort mig misstänksam mot allt och alla som använder sig av Bibeln och liknande trossatser i sina försök att hjälpa andra till ett bättre liv.
18.02.2011 kl. 17:59


Din personliga, kringflackande, omvärldsanalytiker. För tillfället är jag stationerad i Göteborg där jag bor i stadens finaste kollektiv med 15 andra fantastiska människor.
Livet är alldeles alldeles underbart, men det betyder inte att jag inte blir förbannad med jämna mellanrum.

Senaste kommentarer

26.10, 18:26Livstid och arbetstid av ulrika
20.10, 20:06Livstid och arbetstid av NadjaPadjala