Något av det finaste som någonsin gjorts.

10.07.2011 kl. 10:27

Klassificering.

Har precis läst boken Obs! Klass, redigerad av Sundström och Söderling. En bok med små berättelser skrivna av en drös finlandssvenskar.

Berättelserna behandlar begreppet klass, främst ur ett finlandssvenskt (ankdamms-) perspektiv och jag rekommenderar den varmt till alla ”hurrin” där ute. Boken var något av en ögonöppnare för mig och gav nya perspektiv på saker jag tidigare funderat över, men inte riktigt kunnat sätta namn på. Till exempel vilka saker vi INTE talar om i vår släkt, och HUR vi pratar om vissa saker. Både spännande och skrämmande.

Boken är säkerligen intressant för svenskar också, även om den innehåller en del ”insiders”.

På tal om något helt annat så ska jag försöka ta upp mitt dagboksskrivande igen, för att undvika att fläka ut mig för mycket här på bloggen. Bloggandet gör jag mest för min egen skull, det är som en ventil, men vissa tankar är nog inte ämnade för offentligheten.

05.07.2011 kl. 16:02

Knappkul.







29.06.2011 kl. 22:58

Den stora förnekelsen.

Grekland och eurokrisen fascinerar mig. Eller snarare reaktionerna. Hur makthavare förespråkar mer tillväxt och nedskärningar i offentliga utgifter, och tror att ett högre BNP ska göra oss lyckligare, mer välmående och mer resistenta mot kommande ekonomiska kriser.

Varför tror så många att vi kan växa och öka vår konsumtion då våra resurser redan sinar? Oljan kommer inte finnas i all evighet. Har vi otur tar den slut inom en snar framtid. Med tanke på de ständigt stigande energikostnaderna (läs: oljepriserna) skulle det inte förvåna mig ifall vi sitter med energiförsörjningsproblem upp till halsen inom 30 år.

(Kan en uttrycka det så? Att sitta med något upp till halsen. Min språkliga förmåga är på nedåtgående…)

 

På tal om något helt annat blev jag kallad kärringjävel för nån dag sen. För att jag använde mig av ringklockan, istället för att cykla över tårna på en gubbe som gick mitt på cykelbanan. Jag vände mig om på cykeln och gastade gubbjävel till svar. Blev oerhört stolt över mig själv för i dylika situationer blir jag oftast stum av förvåning och lyckas sällan ge svar på tal. Men inte denna gång.

Har elefantskinn på näsan.

 

På tal om yogurt. Jag är trött på att dela kök med människor jag inte har någon relation till. Vårt korridorkök är en stark 3a på en äckelskala från 1-5. Jag är, till skillnad från min kära mor, ingen städfantast men även jag har mina gränser. Ingrodda matrester i varje hörn, hår fastklistrat på köksbordet, pyttipanna över hela spisen eftersom någon inte lärt sig att torka (efter)sig själv än, en icke-fungerande igengrodd köksfläkt., sopor som runnit ut genom soppåsen. Jag brukar göra mat med öppet fönster för att slippa det värsta oset. Det har sett ut ungefär på samma sätt sen jag flyttade in för några månader sen, och fan vet sen hur länge innan. Jag har inget emot att bo tillsammans med andra, ett kollektiv till exempel skulle inte vara helt fel. Då försöker människor oftast tillsammans ta hand om köket och resten av bostaden, och försöker respektera och hjälpa varandra. Det finns korridorer med fin stämning där hyresgästerna umgås i köket och hjälps åt. Jag har vänner som bor på underbara ställen, men själv har jag bara haft otur med korridorer - anonyma typer som värmer sin mat i mikron och låser in sig på rummet fort som attan efteråt. Tråkigt.

Men nu har jag verkligen tröttnat och letar en "egen" lägenhet. Eller rättare sagt ett rum med kokvrå. Så kan jag bidra till ökat energiutnyttjande på samma gång. Fina fisken.

Så skjut mig.


22.06.2011 kl. 15:29

Minns du?

Do you remember when we forgot
how to smile at each other
to believe that the other
want only whats good for you

Ane Brun - Do You Remember (Official Video) from Ane Brun on Vimeo.

19.06.2011 kl. 14:04

Meningsskapande aktiviteter eller skitsysslor?

Tredje dagen på nya (sommar)jobbet.
Städar toaletter, bäddar sängar, svabbar golv och polerar speglar på en campingplats vid havet.

Att få jobba på ett ställe som ligger precis vid havet är underbart, i alla fall nu på sommaren. Jag är van sedan barnsben vid att spendera somrarna vid havet och det svider allt litegrann att inte få tillbringa åtminstone någon vecka på sommarstugan hemma i Finland, tillsammans med finaste familjen.
Jag saknar dem mycket mera här, kanske för att de är så pass "långt" borta att jag inte kan åka och träffa dem över en helg. Kanske för att uppskattning för ens egna föräldrar och syskon är något som kommer med åldern - som tonåring och nybliven 18-åring ville jag tillbringa dag som natt i stan tillsammans med vänner, och ovänner.

Nåväl, tillbaka till arbetet. Det slog mig idag hur meningslöst det stundtals känns att svabba och skura, för att en timme senare komma tillbaka och svabba igen för att toaletterna är lika skitiga som de var innan jag städade första gången.
Men jag fokuserar på att jobbet genererar pengar som jag behöver i framtiden, och att jag har rätt trevliga kollegor. Så får vi ju gratis inträde till parken också...

Jag tror också det är ganska nyttigt att ha "skitjobb" åtminstone en gång under sin livstid. En lär sig att uppskatta lokalvårdare till exempel.
Men nu är detta mitt X-te jobb som innebär monotona sysslor av mindre trevlig art.
Nästa jobb får nog bli något där en inte behöver gummistövlar.

Slutligen vill jag påpeka, och påminnna mig själv, att jag är tacksam över att ha ett jobb. Annars skulle det inte gå ihop.

P.S. Kommer du på besök får du åka gratis karusell D.S.
10.06.2011 kl. 17:16

Och den ljusnande framtid är vår.

Pappa har haft för vana att inflika att jag ska bli ”nästa Ban Ki-moon”, ifall han är närvarande då någon frågar mig om mina studier och vad jag ska bli när jag blir klar.

Jag tror jag själv sagt det nån gång, på skoj förstås, för att illustrera vad det egentligen är jag studerar. Detta har då pappa snappat upp, och påminner mig om det vid lämpliga tillfällen. Han är för rolig.

Samtidigt är det lite rörande att han hyser en sån tro på mig och mina förmågor, att han verkar övertygad om att jag kommer bli något stort en dag. Finaste pappa.

Och vem vet? Sikta mot stjärnorna så når du trätopparna, var det nån som sa en gång.


Hoppas i alla fall att nästa generalsekreterare inte blir en likadan kappvändare som herr Ban.

29.05.2011 kl. 12:36

Vägen till frälsning.

Jag skrev i ett tidigare inlägg om Frälsningsarmén och deras loppis Myrorna, och mina farhågor om vad vi understöder genom att handla på Myrorna.
Jag såg för några dagar sen ett avsnitt av Kalla Fakta, där de undersökte just Frälsningsarmén, och då främst deras inställning till homosexualitet.
Det visade sig att jag hade rätt. Nu har jag bestämt mig för att undvika Myrorna i fortsättningen. Men det finns säkert flera andra loppmarknader som startats av mer eller mindre fanatiska religiösa samfund.

Ta gärna en titt på avsnittet om Frälsningsarmén och deras värdegrund här: http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/kalla_fakta?title=kalla_fakta_del_5&videoid=1632848&utm_medium=sharing&utm_source=permalink&utm_campaign=tv4play.se
26.05.2011 kl. 11:54

Attention deficit hyperactivity disorder.

Jag kommer inte ihåg födelsedagar, jag kommer inte ihåg morsdagar (om jag inte blivit påmind hade jag inte kommit ihåg att ringa mamma förra veckan. Ändå glömde jag att ringa mormor.) Jag kommer inte ihåg att höra av mig till de som är viktigast, men bor längre bort. Eller snarare så försvinner de tankarna under dagen då ekorrhjulet rullar på och jag knappt hinner tömma skallen innan nästa sak ska in.

Jag undrar ibland ifall jag har ADD eller ADHD. Alla andra verkar ju klara av supertempot i dagens samhälle, och alla andra tycks ju komma ihåg både att förbereda presentationer, att handla då kylskåpet ekar tomt, gör egna grattis-kort till alla vänners och släktingars födelsedagar och lyckas därutöver hålla uppe ett aktivt socialt liv och regelbunden kontakt med hela sin FB-vänlista. 

Åt fanders med fejsbuuken förresten. Alla hänger där och pockar på min uppmärksamhet, vill en veta vad som händer i helgen måste en logga in stup i kvarten, och på våra grupparbeten envisas folk med att ha diskussioner på boken. Jag VÄGRAR logga in varje dag. Jag VILL INTE ödsla tid på det, för när jag väl är inloggad gör jag allt annat än svarar på de meddelanden jag faktiskt borde svara på, inte heller tar jag kontakt med de jag borde höra av mig till.

Istället surfar jag runt på helt andra sidor på buuken och bara dödar tid. Känner mig bakfull efteråt.

Nej, detta med effektiv tidsanvändning är inte min starka sida.

 

ADHD då?

Det tar sig enligt riksförbundet Attention (Sverige) uttryck i bl.a.

-         -  Koncentrationssvårigheter, glömskhet och lättstördhet

-          - Du blir lätt uttråkad, har svårt att slutföra uppgifter du inte är verkligt intresserad av (ex. läxor)

-         -  Impulsiv, kan ha starka o svårkontrollerade känsloreaktioner

-          - Dålig förmåga att lyssna på andra

-          - Överaktivitet och svårigheter att reglera aktivitetsnivå efter det du gör – svårigheter att varva ner eller extrem passivitet (personer med ADD saknar däremot överaktivitetssymtom och har ofta lägre aktivitetsnivå än andra)

Jag har nog varken ADD eller ADHD, jag är alldeles för bra på att koncentrera mig då det verkligen gäller, och lyssna kan jag fortfarande även om den förmågan alltid är i avtagande redan vid 10 på kvällen, och ofta redan efter 1 öl. Impulsiv är jag nog, och kan bli alldeles för ivrig ibland då jag är på humör, däremellan är jag mera som en död fisk.                                                                                                                        Men jag tror jag blivit bättre på att jämna ut dessa ”ups & downs” de senaste åren.

 

På tal om något helt annat, nämligen mat, kött, och djurhållning – läs detta utmärkta inlägg på Hungry&Angry. Jag har själv läst J.S Foers bok Eating Animals och rekommenderar den varmt!

Jag tror den skiljer sig från många andra böcker om djurhållning och köttätande i det att den inte för fram en helt vegetarisk/vegansk kost som det enda ”rätta”, men den får en verkligen att fundera över vårt förhållande till kött. En tänkvärd bok.

14.05.2011 kl. 11:41

"En manlig bok"

Gjorde årets fynd på biblioteket. Köpte boken Äventyr i papegojornas paradis, av Raymond Maufrais, för 10 kronor.

Boken är utgiven på svenska 1954 och mitt exemplar är vackert inbundet i rött läder med ett tjusigt rött bokmärksband, ni vet, ett sånt smalt band som sitter fast i övre delen av boken.                                                                                                                         Den luktar gammal bok - samma lukt som i det lilla rummet på vindsvåningen hemma hos mormor. Rummet där morfar förvarade majoriteten av sina böcker.

Skrattade gott för mig själv då jag läste på baksidan av mitt nya fynd: ”En bok om en bragdernas man. En manlig bok.”                                                                                               Hahhaa, den måste jag ha! Ser fram emot att läsa denna macho-orgie i sommar.

 

p.s. i mitt föregående inlägg så glömde jag påpeka att dumpstrade bananer kommer jag fortfarande äta d.s.

08.05.2011 kl. 11:37

Fy Bananas!

Har bestämt mig för att sluta köpa bananer.

Det var ett tag sen jag såg dokumentären Bananas*, och den är inte enda orsaken till mitt beslut, även om den definitivt är en bidragande.

Orsak.

Har hört och läst och sett så mycket om just bananplantager, bananproduktion och –handel och jag har kommit till slutsatsen att jag kan klara mig utan dessa barnarbetade kemikaliebesprutade slavlöneproducerade kolonialiserande gula bär.

Om jag någon gång råkar i akut banan-sug så ska jag köpa endast, och ENDAST, Krav-märkta, Rättvisa-, ekologiska-, glada och fria (nej, sånt gällde visst bara ägg), människovänliga bananer. Men inte ens de bananerna, de allt-möjligt-och-mer-därtill-Märkta, är befriade från dåligt samvete och blodiga händer. Därav min planerade avhållsamhet.

Jag lovar berätta varje gång jag trillar dit på bananen. Det kommer ganska säkert hända, banan har varit min favoritfrukt (-bär hette det ju…) sen barnsben, och det finns inget godare än filmjölk eller jogurt med skivad banan till frukost. Men just nu smakar bananerna bara barnarbete.

05.05.2011 kl. 22:34

Kungliga glädjeämnen.

Grattis NATO. Ni tog livet av Khaddafis son och barnbarn.

Jag väntar på att någon ska säga att de (läs: vi) gjort framsteg.

Förvånas föga av bristen på kritik mot den rådande diskursen i mainstream-media. Vi har ju ett kungligt bröllop att glädjas åt!

Tillåt mig kräkas på era uniformer.


01.05.2011 kl. 14:11

Lättroad.


Påsken var skön skönare skönast.
Nu är det tillbaka till saltgruvorna som gäller. Ryska verbaspekter blandas med teorier om ekonomisk-, ekologisk- och social hållbarhet.





28.04.2011 kl. 22:56

Äggande post.



Kära syster skickade en påskpresent - ett enormt ägg med en massa godsaker (som jag redan glufsat i mig).
Hon skickar små paket och brev nu som då, själv är jag inte lika omtänksam :P
Det blir till och med påskgräs på fönsterbrädet i år!
23.04.2011 kl. 11:00

Inget för fejsbuuk.

Jag är mer tillfreds med livet nu än jag varit de 2 senaste åren.
Och det är tack vare alla fina <3, men också tack vare mig själv - som jag har kämpat och slitit.

Helst skulle jag ropa ut det på FB så alla berörda kan ta del av min nyvunna livsglädje, men det känns lite för personligt att skriva sådant där. Även om denna bloggen inte är så mycket mer "privat".
Känns bara så fantastiskt, nånstans måste jag ju nämna det i vilket fall som helst.

Vi håller den igång.
17.04.2011 kl. 19:00


Din personliga, kringflackande, omvärldsanalytiker. För tillfället är jag stationerad i Göteborg där jag bor i stadens finaste kollektiv med 15 andra fantastiska människor.
Livet är alldeles alldeles underbart, men det betyder inte att jag inte blir förbannad med jämna mellanrum.

Senaste kommentarer

26.10, 18:26Livstid och arbetstid av ulrika
20.10, 20:06Livstid och arbetstid av NadjaPadjala