Duktiga och intelligenta Tanja Suhinina. Och George Michael.

Läs gärna hennes senaste inlägg. Så klok så klok. Så pass att jag frånsäger mig ansvaret att komma med något eget idag. Förlåt.

Men ni kan trösta er med den här gamla godingen så länge.
Den blev av någon anledning gårdagskvällens soundtrack och har snurrat i min skalle hela morgonen. George är en riktig glädjespridare!
30.10.2011 kl. 12:15

Visa män

Roar mig ibland med att läsa Henrik W:s blogg på gp.se. Henrik har sina ljusa stunder, men däremellan förvånas jag över hans okunskap, eller vad en nu ska kalla det.

I inlägget Tisdagkväll i Angered* skriver han om en Pecha Cucha som ordnades ute i den så kallade förorten. Inlägget hittar ni under länken ovan. Han beskrev evenemanget litegrann o satte upp en del bilder.
Henrik själv är en vit/västerländsk man i medelåldern, och de människor som syntes på hans foton, antagligen hans bekanta, såg också ut att vara vita medelåldersmän.

Jag undrar vad han menar med att "Ibland måste man tvinga sig bort till andra sidan stan för att få perspektiv på tillvaron".
Bilder kan vara missvisande, och de som finns på Henriks blogg visar självklart bara en del av tillställningen men jag undrar hur han menar att han får perspektiv på tillvaron genom att umgås med individer som är nästintill precis som han? Dvs. vita män i medelåldern. Männens inkomst framgår naturligtvis inte och skenet kan bedra, men jag tror inte att en människa som lever på (det som förr hette) socialbidrag skulle vare sig ha tid eller ork att gå på dylika evenemang på en tisdagkväll. Därav gissar jag att Henrik och hans vänner alla är av medelklass.
Medelklass är å andra sidan en ganska vag definition, men om vi säger att de antagligen tjänar någonstans kring det som är medelinkomsten i Sverige. Kanske lite mer.

Jag tror det finns en risk för ganska snäva perspektiv.


*Angered är en stadsdel i Göteborg


Nämnas bör att det gäller ju även mig.
19.10.2011 kl. 23:06

Matångest

Har du det inte redan så kan jag garantera dig lite ångest efter att ha lyssnat på serien Matens pris i P1.
Lyssnade på den i våras men kom att tänka på den igen i veckan, då jag handlade hos en av de billigare matvarukedjorna. Djupfrysta pangasiusfiléer i långa rader.
En gång köpte jag "svenska morötter".
Tjittsan, vid närmare undersökning stod det "Ursprungsland: Italien" på påsen.

Enda sättet att säkra en miljö- och människovänlig livsmedelsförsörjning är väl att bonda med en eko-bonde. Kontaktannons nästa!
15.10.2011 kl. 15:48

Idååål

Jag är inget stort fan av detta program, men måste erkänna att jag kikat på några avsnitt. Och sen såg jag några fler. Av en enda orsak. Eller egentligen tre orsaker. Moa, Amanda Fondell och Linni.

Förutom att de alla tre är otroliga artister så är de också fantastiska förebilder. De är sig själva, de är självsäkra, de kan definitivt sjunga, och de sticker ut. De utvidgar bilden av hur en ung kvinnlig artist (med ”kvinnlig” syftar jag här på att de alla 3 definierar sig som kvinnor) kan och ska vara, och det gör mig så galet glad.

Vad som däremot får mig att byta kanal är Alexander B:s gubbsjuka utseendefixerade kommentarer. Ut med skalle-Per! Och ja, DU är faktiskt ful Alexander. Inga kurvor har du heller.


Förresten byter jag inte kanal eftersom jag inte har någon tv, jag trycker bara på mute.

p.s. Det är dags att HÖJA lönerna för sjuksköterskor och alla som jobbar inom vården. De jobbar inte med välgörenhet, de JOBBAR. Och förtjänar så mycket mer än vad de får idag. Vad skulle hända om alla som jobbar inom vården började strejka? Verkligen vägrar ställa upp innan de får en skälig lön för det fantastiska jobb de gör? Jag tror det skulle bli kaotiskt. Men kanske är det precis vad som krävs.
Jag förstår inte hur ni orkar, ni måste vara övermänskliga.
09.10.2011 kl. 12:40

Systerskap.

Ni vet den där känslan då en kommer in i ett rum med bara kvinnor, eller då en kommer fram till en grupp med endast kvinnor och ska försöka delta i samtalet.

Kyligt, ibland total tystnad. Blickar som mäter dig från topp till tå. Säger du något”opassande” får du ett syrligt svar, kanske någon fäller en kommentar du inte riktigt uppfattar, menande blickar utbyts mellan damerna.

Jag tror majoriteten av er kvinnor där ute har upplevt liknande situationer, många gånger om. Även som vuxna.

Jag vill bara säga att nu får vi väl för i helvete skärpa oss!

Sluta se varenda kvinna du inte känner som ett potentiellt ”hot”. Stötta varandra istället, uppmuntra och hjälp varandra, istället för att konkurrera hela tiden. Ingen av er vinner på det i längden, ingen vinner på att ständigt jämföra sig med andra eller på att ”mäta” varandra hela tiden.

Jag tror inte att det finns något essentiellt ”kvinnligt” som förenar oss, något som endast kvinnor ”har”, eller att alla kvinnor tänker och tycker på samma sätt. Tror man det så tror jag att man lurar sig själv. Alla är individer med olika erfarenheter och livsfilosofi.

Men, jag tror starkt på att vi har allt att vinna på att stötta varandra istället för att konkurrera, jag tror att det kan göra livet lite lättare att leva, för alla.

06.10.2011 kl. 11:22

Förlåt mig Pusjkin!

It's not you, it's me.

Har bestämt mig för att hoppa av ryskan. Jag orkar inte och känner inte minsta intresse för vare sig "gogolska" eller "dostojevskijska" stilgrepp. Jag har kämpat för att vara fröken Duktig och det har jag också tröttnat på. Do svedanja säger jag, och kan nu koncentrera mig till 100 procent på vår globala genusproblematik.
Jag går med lätta steg till biblioteket för att återlämna Arma människor. Kanske en annan gång, kanske en annan gång...

Besökte förresten Köpenhamn i veckan tillsammans med T. Vi couchsurfade på en husbåt och jag fyndade ett par kalasbyxor i Christianshavn. En fulländad resa med andra ord.

Nu är det åter till skrivbordet med WID och GAD och hegemoniska maskulinitetsbegrepp.
Wish me luck!


30.09.2011 kl. 14:05

Finska toner.

På taco-knytkalas-lekstuga-fredagsmyset blev jag ombedd att sätta in en finsk låt på värdinnans låtlista. Den första jag kom att tänka på var nedanstående. Även om Lauri Tähkä & Elonkerjuu kan sägas vara finska Österbottens stolthet (och plåga) så måste det ju finnas andra finska låtar vi kan sprida vidare? Idéer/förslag?
Alltså låtar där det sjungs på finska, eller finlandssvenska - även om just det är ganska sällsynt...

M.A. Numminen duger inte, tyvärr.


24.09.2011 kl. 11:56

Have you eaten today?

Har hört att de i Kina brukar fråga "Har du ätit?", då de vill veta hur någon mår. Ifall du då mår bra ska du svara "Ja, jag har ätit". (Beklagar att min kinesiska inte sträcker sig längre än till svenska översättningar).

Har du ätit idag? Och har du ätit dig mätt? Det är det många som inte har, bland annat befolkningen på Afrikas horn. Jag vet att ni alla läst och hört om hungerkatastrofen och jag är ganska säker på att de flesta av er, precis som jag, inte lyft ett finger för att hjälpa de nödställda. Bara vänt blad eller zappat till en annan kanal.
Vissa stunder skräms jag av min obryddhet (finns det ens något sånt ord?), ibland känner jag mig bara likgiltig. Vad kan JAG göra? Lilla jag. Skicka pengar? Visst, men det känns som en rätt obetydlig handling, som en droppe i havet. Resa dit för att skåda bedrövelsen? Det hjälper nog inte mången hungrig, förutsatt att jag inte tar med mig några säckar med näring. Men även om jag skulle göra något sånt känns det inte som att det räcker till. Jag känner mig otillräcklig.
 
Vad jag kommer göra, bättre sent än aldrig, är att sätta in en slant på RKs eller nån annan hjälporganisations katastrofkonto, känna mig otillräcklig ett tag till och sen äta mammas hemlagade lasagne i största andakt. Jag ska njuta av varje tugga och påminna mig själv om att detta är ytterst få förunnat, 3 mål mat om dagen.
Jotack, jag mår bra.
18.09.2011 kl. 12:02

Död åt Tengil.

Scenario: Du är på hemmafest/matorgie hos en kompis. På festen finns människor av alla kön, ni minglar och pratar i början av kvällen och folk droppar in efter hand. Plötsligt märker du att alla av manligt kön slagit sig ner i soffan eller på golvet med ett glas i handen, medan du och alla dina vänner av kvinnligt kön på något sätt hamnat i köksdelen av lägenheten, och någon har börjat plocka fram grönsaker och en stekpanna, för tanken är att ni ska göra mat tillsammans.
Du tar resolut tag i alla dina "kvinnliga" vänner och drar med dem ut till sofforna där ni slår er ner bland de av manligt kön för att, precis som de, prata och umgås.

Död åt könssegregeringen! Vem har sagt att ni, bara för att ni är kvinnor, är de som ska ta tag i matlagningen?
10.09.2011 kl. 10:54

Förfest

Jag tar på mig uppgiften att plantera lite ljuva toner i era sköna öron. Utan att ha blivit tillfrågad.
03.09.2011 kl. 17:19

Inget att jubla åt.

Läser en artikel i Göteborgs Fria tidning. En intervju med en butiksinnehavare i centrala stan, i en butik som inte är tillgänglig för rullstolsbundna, då den bland annat saknar en ramp vid entrén.
VDn svarar på varför butiken inte anpassats för rullstolsbundna:

Jag förstår inte varför man bör göra det, så många handikappade har vi inte här varje dag. Hade vi sålt handikappsattiraljer som specialformade sulor hade vi satt upp en ramp, men nu är vi en mode- och ungdomsbutik så jag tror inte det är intressant på samma sätt.

Jag visste inte ifall jag skulle skratta eller gråta då jag läste kommentaren från VDn. Vilken jubelidiot!!!
Orsaken till att ni inte har kunder med funktionshinder är antagligen just därför att butiken inte är tillgänglig för andra än för de som obehindrat går på två ben och tar sig upp för trappor utan hjälp.
Och tror han på fullaste allvar att det inte finns UNGA rullstolsbundna?? Unga med funktionshinder och med ett intresse för mode och kläder?

Jag har tappat tron på mänskligheten.



Den hopplöshetsframkallande artikeln hittar du här.
15.08.2011 kl. 17:12

På tork.

Visste ni att för mycket kaffe försurar kroppen och kan ge eksem och utslag?
Nu är i alla fall jag lite klokare. Och på torken. I alla fall deltid.

Av en händelse rostar jag bröd på spisplattan. Fungerar rätt bra, får bara se till att använda eftervärme och vända brödet hela tiden.

Göteborgs finest just nu:
08.08.2011 kl. 10:41

Perspektivera mera.

Står med flyttlådor och väskor upp till hakan men kan inte undgå att göra ett inlägg angående händelserna i Norge.
Läs gärna Sylvia Bjons blogg, detta debattinlägg på Al Jazeera och vad Fria Tidningen skrev angående mediernas rapportering.

Jag förbannar sensationslystnaden.
29.07.2011 kl. 10:24

Har du mens eller?

Vissa dagar retar jag mig på de mest obetydliga saker.
Till exempel på jobbet då jag moppar golvet inne på toaletten och en gäst står velande i dörröppningen för att hen inte vet om hen kan gå in då jag städar.
Jag får då leende visa in gästen och säga att det inte är någon fara: "Kom in bara".
Men dessa, vissa, dagar får jag mentalt bita mig i tungan för att inte skrika "Kom in då för h**vete! Eller stå kvar, mig KVITTAR det!! Jag har väl annat att göra än att bära dig över tröskeln!!
Det är fint att människor respekterar såna som jag som torkar deras skit, och att de inte bara klampar in med sin lort då jag precis putsat kaklet.

Jag vet inte ifall min irritabilitet har att göra med att jag har en livmoder och allt som hör till, eller om jag helt enkelt ärvt min tendens till att lätt bli irriterad från min kära far.

Nästa gång du ser mig moppa toaletten, gå bara in (hälsa gärna), men utan att krocka med mig, JAG ser dig nog, oroa dig inte. Se bara till att dina skor är någorlunda rena, annars kanske du får en pissblöt mopp i skallen.
19.07.2011 kl. 13:04

Barnen och jag.

Här i Sverige (vet inte hur det är hemma) så kan i princip vem som helst vikariera på förskola. Det enda som krävs är ett utdrag ur belastningsregistret (läs: brottsregistret).

Jag har träffat på ganska många kvinnor som jobbat som vikarie på förskola, och har själv fått det föreslaget för mig då jag diskuterat jobb med andra. Mitt standardsvar, att det inte är något för mig eftersom jag inte gillar barn eller ”kan” barn väcker ibland stor förvåning. Kanske för att jag är kvinna som sällan trivs med barn = ovanlig. Eller så är det jag som har förutfattade meningar.

Hur som helst, det finns väldigt fina barn, precis som det finns underbara (vuxna) människor, men jag har ingen hand med barn. Jag kan knappt ta ansvar för mig själv och mina egna handlingar, så hur skulle jag kunna ta ansvar för någon annan? Ifall jag någon gång får barn vill jag verkligen inte överlåta den guldklimpen till någon så fumlig och osäker som mig själv.

I relation till detta med barn kan jag berätta att jag inte längre är särskilt våldsam som person, men jag tänker fortfarande våldsamma tankar ibland. Som då jag sitter på bussen hem från jobbet, lagom mör efter att ha skurat och fejat nästan 7 timmar i sträck, och en liten parvel i bänken bakom mig brister ut i ett spontant gallskrik. Ett högt och gällt skrik som skär i öronen och nästan kapar min skalle i två delar. Ett sånt skrik som barn använder sig av för att få det de vill ha. Då, då vill jag döda. Mest vill jag ha ihjäl mamman till barnet, den då ansvariga, som inte ens försöker få tyst på ungjäveln.

Avslutningsvis vill jag säga att jag känner flera fina människor som jobbar på förskola och gör det bra. De KAN barn.

13.07.2011 kl. 09:00


Din personliga, kringflackande, omvärldsanalytiker. För tillfället är jag stationerad i Göteborg där jag bor i stadens finaste kollektiv med 15 andra fantastiska människor.
Livet är alldeles alldeles underbart, men det betyder inte att jag inte blir förbannad med jämna mellanrum.

Senaste kommentarer

26.10, 18:26Livstid och arbetstid av ulrika
20.10, 20:06Livstid och arbetstid av NadjaPadjala