Lekstuga



19.12.2011 kl. 22:55

Ut i rymden.

Jag ångrar inte att jag var ärlig. Nu försöker jag att ta mig samman och inte deppa ihop, inte deppa ihop, inte deppa ihop.
Säg mig, när är det någonsin ömsesidigt? Jag har nog tappat tron på ömsesidighet, tror bestämt det är en myt. Jag vet att jag överdriver i mitt för tillfället minst sagt nedslagna tillstånd, men jag tar mig rätten att gräva ner mig i självömkan.

Mest är jag nog ändå arg på mig själv för att jag alltid tar ut segern i förskott.
Det vore så mycket lättare om du var lite elak.
Nu ska jag samla ihop mig själv, mina snoriga näsdukar, trycka in en chokladbit till och se på film. För I rymden finns inga känslor.



I'm gonna jump onto the table
and dance my ass off till I die
and then I'll hopefully forget you

Och jag undanber mig ALLA KLÄMKÄCKA KOMMENTARER. Det ÄR synd om mig och jag vill inte se ljust på saken, jag VILL känna att världen är orättvis.
15.12.2011 kl. 22:38

Saker jag önskar att jag hade sagt.

Vi har diskuterat makt på den kurs jag läser just nu, och om jag ska försöka mig på en analys så kan vi säga att du utövar makt nu, när du sitter med ryggen vänd mot mig, som du gjort under hela diskussionen. Vi kan då fråga oss ifall du är medveten om din maktutövning, eller helt enkelt bara lite korkad.
14.12.2011 kl. 22:34

Söndag. Väntan.

Är det bara jag eller var helgen ovanligt lååångdragen?

Har äntligen klarat av julklappsinhandlandet och lyckades slutligen få hem alla klappar, även efter att de flög all världens väg då jag cyklade hem från stan och blev överfallen av en vindby på 30 sekundmeter.
Lunchbaguetten dränkt i regnvatten (även den flög sisådär 5 meter tvärs över vägen och rakt i en pöl)smakade faktiskt inte så tokigt.

Nu nu, snart är det måndag.
11.12.2011 kl. 23:28

Tisdag. Koncentrationssvårigheter.

Lever på din kram hela dagen. Den varma känslan.

Kan inte koncentrera mig på artikeln om hushållsnära tjänster då du sitter bredvid.

Skickar ett ”roligt” sms till dig när jag kommer hem, förbannar mig själv efteråt och tänker att jag får binda fast händerna bakom ryggen nästa gång jag får för mig att skämta till det. För att hindra mig själv från att skicka absurda meddelanden.

Du svarade ändå inom 10 minuter.

Haha.

06.12.2011 kl. 23:26

Älskade tråkmåns



Texten är fenomenal.
05.12.2011 kl. 22:03

Beteendevetenskapligt. Eller bara skapligt.

Jag tycker om att tala om för andra hur och vad de ska göra. Det kan mina underbara systrar intyga.

Men ibland talar jag lika mycket till mig själv.

Istället för att jämföra ditt liv med andras, vara bitter och missunnsam, så kan du se andras liv som inspiration och andra människor som förebilder.

Visst kan en vara avundsjuk för att någon annan reser jorden runt, men det är skillnad på att avundas någon och på att vara svartsjuk och missunnsam. Då du tänker att alla andra borde ha ett lika tråkigt liv som du. Eller lika tråkigt som du själv anser ditt liv är.

Är du avundsjuk på dina vänners resor så kan du fundera över ifall inte du också kan prioritera att spara till en resa, istället för att slösa pengar på annat. Om du faktiskt inte har möjlighet att resa iväg nu så kanske du kan göra det nästa år, eller så kanske det finns något annat du verkligen skulle vilja göra eller uppleva i ditt liv – så gör det då! Det är ditt liv, ditt att fylla med vilket innehåll du vill.

Jag är lyckligt lottad för jag har så många inspirerande människor i min närhet, jag hittar jämt och ständigt nya saker jag vill göra och prova på. Har en drömlista jag uppdaterar en gång per halvår och då stryker jag sådant jag uppnått, sådant jag inte längre drömmer om och lägger varje gång till nya drömmar.

Det är fullt tillåtet att drömma så kallade ”omöjliga” drömmar.

Ibland drömmer jag om att bli president i USA och förbjuda all vapenproduktion.

Ibland drömmer jag om att våga säga till dig att du är fin.

Jag vet vilket som ligger närmast just nu.

29.11.2011 kl. 22:33

Inget förbannat zoo!

”Vi tänkte kanske gå till Gretas (Göteborgs äldsta gayklubb). Har hört att man kan bli uppraggad av lesbiska tjejer där, hehehe...”

Ibland blir jag stum av förvåning över hur korkade människor kan vara. En gaybar är inget jävla zoo dit du kan gå för att begapa ”avvikare”. Vill du glo och exotisera andra så håll dig till Kolmården.


27.11.2011 kl. 11:22

Jag vill ju bara krama dig!

Har ganska exakt en månad på mig att få människan att inse att jag är världens kap. Håll tummarna go' vänner!
Jag är expert på att få mig själv att framstå i dålig dager så detta är en utmaning av närmast elefantlika mått. Men skam den som ger sig, och en förlorar ju inget på att försöka.

Återkommer kanske med mina försök och misslyckanden. Allt för att förgylla er dag!
23.11.2011 kl. 10:41

Skumt



av Joakim Nilsson
20.11.2011 kl. 22:50

Dags att beväpna sig?

Ska en 17-årig tjej inte kunna gå och handla utan att bli indragen i en buske och våldtagen, på vägen hem från affären?

Läste om denna händelse i GP igår, eller imorse (minns inte längre) och har varit förbannad ända sen det. Våldtäkter är inte något sällan förekommande fenomen, och jag vet inte vad det var i just denna händelse som gjorde mig så topptunnor rasande. Egentligen borde jag bli lika heligt förbannad varje gång jag läser om såna brott men blir avtrubbad till sist, av att höra och läsa om våldtäkter hela tiden. Vilket i sig är skrämmande, att det slutar uppröra.

Å andra sidan är överfallsvåldtäkter, alltså där den våldtagna överfalls av mer eller mindre främmande män till exempel i en park, eller på vägen hem från affären, inte lika vanliga som våldtäkter INOM relationer, eller våldtäkter som begås av någon den våldtagna känner, typ en bekant, en kompis kompis eller liknande. Men överfallsvåldtäkterna, alltså "fula gubbar i parken", är de våldtäktsfall som får mest utrymme i media, trots att de i själva verket bara utgör en liten del av alla våldtäktsfall.

Så, hädanefter får en väl bära pistol. Eller kanske kniv vore något. Kan ju alltid skylla på "den finska folksjälen"...
Jag kommer hur som helst fortsätta cykla hem längs hamnstråket om kvällarna, och ger blanka faaan i alla våldsutövare.
DE får begränsa sig. JAG tänker då inte göra det.
16.11.2011 kl. 15:36

Höstdeppspridning

är nog värre än gödselspridning. Beklagar att jag sprider negativa stämningar. Ni kan alltid hoppa över.
Timbuktus låt beskriver i alla fall precis hur det känns dessa dagar. Då andra flyttar härifrån vill jag också.
Dra.

 

Men jag håller modet uppe med att endast 1 och ett halvt år kvarstår, och inte ens det. Sen är jag fri att flaxa runt igen.
Nicaragua nästa. Ja, varför inte.
13.11.2011 kl. 11:31

Skitsnack



Denna tillägnas DIG som fått stå ut med glåpord och sura kommentarer på grund av ditt utseende. Om du är för lättklädd, för påklädd, är på tok för "kvinnlig", för "okvinnlig", om du fått höra att du har för mycket smink, eller för lite, att din kjol är för kort, dina byxor fula...
Du behöver inte deras åsikter.
Fortsätt, alltid retar det någon.
09.11.2011 kl. 16:32

Ja, jag är en rabiat feminist.

Jag vägrar ge mig in i ett förhållande där jag får agera dörrmatta.  

Jag vägrar städa upp andras skit, jag går inte med på att tvätta dina kalsonger och dina svettiga strumpor för att du aldrig lärt dig hur en tvättmaskin fungerar.

Jag tänker inte ge mig in i ett förhållande där endast jag tar hand om matlagningen, där jag är den enda som handlar när havregrynen sinar i skåpet.

Jag vägrar skratta åt dina dåliga skämt och bekräfta dig varje minut.

Jag vägrar lyssna på dig om du inte tar dig tid att lyssna på mig, och ger mig utrymme att tala. Utan att avbryta.

Jag tänker inte acceptera att bli behandlad som en accessoar, eller som ett husdjur.

Jag vägrar sitta hemma och vänta på dig.

Jag vägrar ställa upp, för hundrafemitelfte gången.

Jag tänker inte acceptera att bli tafsad på, eller kallad mindre smickrande saker.                                                                                                                                      

Jag tänker inte hålla tyst.


Så ja, jag är en rabiat feminist.

06.11.2011 kl. 17:49

En monolog.

Jag lyssnar på din berättelse och allt kommer tillbaka. 3 år sedan.

Ur led är tiden.


Ångesten. Frustrationen. Inte veta. Inte kunna.

Hjälpa.

Hur ska jag göra? Vem kan jag tala med? Finns det någon möjlighet? Kan vi stanna? Hur länge? Vet du? Du vet?

Frågor. Du ber om råd.

Kan jag få jobb? Finns det jobb? Kan jag lära mig språket? Kan du svara på den frågan? Kan du hjälpa mig?

Jag är ledsen.

Jag är ledsen men jag kan inte hjälpa. Jag vet inte.

Jag är ledsen men jag jobbar inte här. Jag är volontär.

Volontär.  Vad är volontär? Vad gör du här?  

Prata. Umgås. Hjälpa?

Jag kan inte.

Hjälpa.

”Inte tillåtet för de anställda på en flyktingmottagning att ha relationer med de asylsökande”

Relation. Vad är en relation? Relationer uppstår i samtal med andra. I mötet med andra. Omöjligt.

JAG mår illa, JAG mår illa för att du inte får någon hjälp, för att jag inte räcker till. För att du får klara dig med en rulle WC-papper i 3 månader. För att dina pengar inte räcker till schampo för att dina barn måste få mat 3 gånger om dagen. Bröd eller tvål?

 Hur jävla självcentrerad får man vara?

Är det synd om mig för att jag mår illa?

Att tycka synd om någon är bara fult. Du kan stoppa upp ditt medlidande där solen inte skiner.

Behöver inte ditt medlidande. Och speciellt inte jag.

Herregud ändå om kaffet är slut. Kaffet är slut och det är synd om mig.

Jag vill höra om hur det var i Tjetjenien, om allt det hemska du varit med om. Blodet. Skräcken. Sorgen och misären. Så att jag kan lida lite. Lida med dig.

Jävla självupptagen.

Girigheten. Girigheten och snålheten. Din gästfrihet vet inga gränser.

Jag är alltid välkommen. Så in i helvete välkommen… SNÄLLA SLUTA!! Men jag kan inte tacka nej till maten du bjuder mig på för det är oartigt och otacksamt. Gästfriheten är en av de få saker du har kvar. Men visst är det SYND om mig då jag blir bjuden.

På det enda ni har.

Sände mig fotografier. På familjen. På oss, dig och mig och din nyfödde son. Jag fick hålla.

Varför. Vad är det för fel? Någonstans. 

02.11.2011 kl. 23:03


Din personliga, kringflackande, omvärldsanalytiker. För tillfället är jag stationerad i Göteborg där jag bor i stadens finaste kollektiv med 15 andra fantastiska människor.
Livet är alldeles alldeles underbart, men det betyder inte att jag inte blir förbannad med jämna mellanrum.

Senaste kommentarer

26.10, 18:26Livstid och arbetstid av ulrika
20.10, 20:06Livstid och arbetstid av NadjaPadjala