Kropp och knopp

Kroppskontroll.

Att veta att jag klarar av att hantera en kanot, att kunna stiga i och ur utan att den kantrar.

Att veta var jag har mina armar och ben och få dem att fungera så som jag vill.

Att kunna böja, vrida och vända.

Att veta vad jag orkar, att jag orkar och ofta klarar av mer än jag tror.

Jag har utvecklat en bättre kroppskontroll de senaste åren, med hjälp av träning men också genom att prova på olika (fysiska) aktiviteter och inse att jag kan lära mig annat än sånt som står i böcker, och att vissa saker inte alls är så svåra när man väl vågat ta steget.

Det ger en så otrolig glädje och styrka, både rent konkret men även tankemässigt, och jag vill fortsätta utveckla min kroppskontroll och lära mig nya saker.

Jag känner mig mera hel.

20.05.2012 kl. 18:06

McCykel

Susar förbi Hells Angels MC-klubb och hinner tänka: Jag borde köpa en hjälm, jag borde verkligen köpa en hjälm.
Kommer mig trots allt helskinnad ner och cyklar vidare förbi en massa über-mysiga ruckel. Men vårt ruckel är ändå finast i Mölndal.
Finaste Tårtan.

Har nästan inte använt min kamera alls de senaste åren.
Har inte tagit fram den ännu heller.
Men det kommer bilder förr eller senare. Jag lovar.
15.05.2012 kl. 22:55

De mycke nu*

Efter en valborg med hypnotisk dans runt brasan och en trevånings-tårta och en flytt som nästan inte blev av, så är jag nu äntligen på plats med alla mina pinaler.
Möbler är det enda som saknas, jag äger för nuvarande 2 stolar och en madrass.
Tids nog ska även detta bli mitt hem.
Att flytta är både tungt och roligt. Att flytta in i kollektiv är något av en dröm som går i uppfyllelse, samtidigt som jag hunnit tänka att hujedamej om det inte funkar och jag måste flytta igen. Det pallar jag inte.
Men varför skulle det inte funka? Ibland är jag överdrivet pessimistisk.

Jag skulle ha fått sommarjobb redan från första veckan i juni men lyckades förhandla fram (obetald) semester fram till den första juli. Naturligtvis är jag beroende av en inkomst, som så många andra, men jag lever ganska billigt och jag prioriterar mitt välmående framför allt.
Förra sommaren var det jobb från början till slut och i augusti var jag helt utmattad. Jag vill inte ha det så igen.
Jag vill få tid till annat, till att resa hem och uppleva en riktig sommar. Möjligen blir det också en sväng till Frankrike för att hälsa på Nadja denna sommar, om allt går som planerat. Håller tummar och tår.

Håll i er, och om varandra.

din finlandssvenska parlör: *det är mycket (på gång) nu
05.05.2012 kl. 11:25

Om att bero

Betydelsen, vikten av, den andra. De andra.
Har börjat avsky den extrema individualismen.
Frihet, gärna. Oberoende - nej tack.
Den som påstår sig vara oberoende av andra borde se sig om en gång till.
Vem är där för dig när det blåser på havet? Där sitter du i din lilla båt och upprepar mantrat: Oberoende, autonom, självständig - jag står minsann på egna ben!!!
Men det är ingen som hör dig där ute. Ute i blåsvädret.
Du kan skrika hur mycket du vill.

Jag ror in till land.
29.04.2012 kl. 14:13

Häxprocesser

Lyssna på texten om du har 15 minuter över.
27.04.2012 kl. 09:51

Ljuv musik

Fick ett samtal från fröken Sofie igår. Det var väldigt trevligt, och lite oväntat.
Kul att få höra VÄSTerbottnisk dialekt igen. Tonfall. Språkmelodi. Vaddetnuheter.
Mysljud som påminner om min tid i Umeå. (Jag vet att du är från Ö-vik och det är lite syndigt att klumpa ihop Ö-vikmål med Umemål men som invandrare hör jag inte alla nyanser och tenderar att generalisera). Men någon norrländsk dialekt kan vi knappast tala om. Norrland är ju hur stort som helst, dumstrutar!

Dumsnutar heter det kanske. Eller?
25.04.2012 kl. 22:52

We're only in it for the drugs

Detta inlägg skrev jag för flera veckor sen. Det blir så ibland för när idéerna ploppar upp i mitt huvud finns det ingen annan utväg för mig än att skriva ner dem nånstans. Var som helst.
Ungefär som när en är rejält bajsnödig.


En vän till mig berättade om sin tid i Spanien och hur hon provat både kokain och ecstacy. Jag kanske misstolkade henne men det kändes nästan som att hon skröt om det. Jag blev lite trött.
Jag tyckte också jag var häftig när jag rökte gräs första gången.

Jag är FÖR legalisering av så kallade lätta droger som cannabis. Jag anser att det största samhällsproblemet inte är att folk röker gräs, på samma sätt som att folk dricker på fredag (och lördag) kväll. Det största problemet är kriminaliteten som är en följd av att cannabis är en illegal drog. Och missbruket så klart, precis som missbruk av alkohol, vilket jag skulle vilja påstå är ett större problem i vårt samhälle(läs: Norden) just nu. Varför är det acceptabelt att vara extremt berusad och ragla omkring, men inte att röka en joint?
Heroin och liknande är i en helt annan liga och ingenting jag vill eller kan uttala mig om.

Nu tror alla att jag sitter och röker på, men jag har inte rökt något överhuvudtaget sedan 2010, och har inga planer på att göra det heller.
Jag vet att många inte håller med men jag anser faktiskt att cannabis är inte värre än alkohol. Och alkohol är förrädiskt.
Alkohol kan vara beroendeframkallande. Alkohol bör endast förtäras i måttliga mängder eller inte alls. Alkohol och framförande av fordon passar inte ihop. Alkoholskatten borde höjas. Barn ska inte dricka alkohol. Und so weiter.
Allt detta skriver jag under på och det samma gäller andra droger, som cannabis. Alkohol är en drog, och det är inte självklart vilka droger som borde klassas som legala.

Droger, inklusive alkohol är något många människor använder sig av för att komma åt en viss känsla, för att "ha kul", och för att slappna av. Problemen uppstår när människor använder droger för att de mår dåligt och tror, eller känner att, droger hjälper dem att må bättre.

Jag tror inte vi kan skapa bättre livsvillkor för människor genom att förbjuda "bedövningsmedel", istället borde vi jobba för att ge alla möjlighet att skapa mening i sina liv genom arbete, kreativitet och samhällsengagemang. Har du hittat något som ger mening i ditt liv, får du utlopp för dina förmågor och din kreativitet så är du inte heller intresserad av att bedöva dig med en massa substanser.
Har drogerna blivit en vana och ett måste så har du problem.
 
För att klargöra: Jag romantiserar inte droger. I den bästa av världar behöver ingen ta droger, då vill ingen ta droger.
Jag menar att det är viktigare att ta itu med de underliggande orsakerna till missbruk. Att få människor att må bra, från början, för att förhindra att de söker snabba lösningar på ångesten och sedan går ner sig i träsket. Det är mycket viktigare än att jaga hemmaodlare, om du frågar mig.
19.04.2012 kl. 12:45

Spännande trailer II

Inger flyttar in i kollektivet Tårtan den 2a maj.
Det kommer gå lysande, eller snarare käpprätt åt skogen.

Om det är något jag lärt mig så är det att aldrig förvänta sig något, allra helst förvänta sig det värsta, så brukar det gå hyfsat.
Jag blir utslängd första veckan -  Sorry, du passar inte in här.
Jag lyckas bränna ner huset.

Allt kan hända.


15.04.2012 kl. 11:18

Göteborg - a love story

Trött, skrivtrött, tanketrött. Musiken får tala för sig idag.

11.04.2012 kl. 18:36

Ge mig inga order, tack!

Jag hatar att bli behandlad som ett barn. Jag är faktiskt nästan 25. Även om jag nu som då beter mig som en sextonåring.

Kanske hänger min sporadiska ovilja mot tillsägelser ihop med att det under min uppväxt var ganska mycket beordrande hit och dit.

Jag gick glad i hågen till min franskalektion, tisdagkväll för någon vecka sedan. Nasalvokaler stod på schemat och vi hade veckan innan fått ett papper med alla vokaler som finns i franskan och hur de uttalas. Läraren sätter upp samma papper på OH, alla i klassen kan alltså se allt som står på kopian. Han frågar ifall någon saknar pappret i fråga, han har några kopior över. Jag har mitt papper hemma och tycker jag klarar mig fint utan, det hela finns ju på OH. Läraren tittar ut över klassen och ser att jag saknar papper. Jag säger då att jag har en kopia hemma, jag klarar mig bra ändå. Han kommer då fram till mig, sätter irriterat ner en kopia på mitt bord och säger något om att det är viktigt att alla följer med.

Jag vet att jag är väldigt lättretlig men jag kände bara hur det började koka i mig. Helvete, jag är en VUXEN människa, jag tar ansvar för MIN EGEN inlärning och vet väl bäst SJÄLV vad jag behöver och inte. Vuxen som jag är satt jag och stirrade trotsigt på läraren under hela tiden han gick igenom vokalerna på OHn, istället för att höra på eller anteckna.

Jag hoppade av en kurs i början av året för jag blev så förbaskat irriterad på kursansvarigas attityd. Hon talade till oss som om vi var dagisbarn. Förmaningar och kommentarer i stil med ”Ni ska inte tro att ni kan komma hit och göra hur ni vill...”. Mer än hälften av studenterna på den kursen var (min gissning) mellan 24 och 30 år. Knappt en handfull som inte läst på universitet tidigare.

Kursansvariga var å andra sidan inte enda orsaken till mitt avhopp. Efter en ganska undermålig första föreläsning om oljeproduktion och USAs ställning på oljemarknaden fick jag slutligen nog och bytte till socialantropologi.

31.03.2012 kl. 11:18

Kategoriseringstvång

"På ena sidan har vi de konservativa heteroterroristerna enligt vilka jag är ett homo-äckel. På andra sidan har vi de militanta flatorna som tycker att jag är feg och att jag bara gör det lätt för mig genom att inte kalla mig homo.
Fan ta dem allihop. Jag tar mig rätten att förbli okategoriserad. Jag tänker inte låta diffusa kategorier som 'kön' avgöra vem jag förälskar mig i eller attraheras av."

                                                                                                                      
                                                                                                                                       Quote: A.
27.03.2012 kl. 23:09

Märta Tikkanen på finska

Kommer hem kl 6 på lördag morgon och upptäcker att Tikkanen lyckas sätta ord på mina tankar. Hittade en finsk översättning av Århundradets kärlekssaga och till min stora glädje förstod jag 95% av texterna. Jag har aldrig tidigare förstått mig på poesi, men precis som med paprika, rödvin, kaffe och oliver, så är det en spännande ny värld jag upptäckt efter att jag fyllde 20.

Ska leta fram originalversionen på svenska så alla kan ta del av hennes poesi, men här kommer i alla fall ett stycke på finska som jag fastnade för.

Sinä puristit minut koteloon

mihin en lainkaan kuulunut

asetit kasvoilleni naamion

jolla oli ne ilmeet joita tarvitset

vastauksiksi itsellesi

mutta minun ilmeitäni ne eivät olleet

naamion takana en ollut minä


Kun sanasi rummuttivat naamiota

ripustin sen tuoliin

sinun eteesi

ja menin laulaen tieheni

piilouduin sanoiltasi

ja ne kimposivat mykkinä

lempeästä hymystä

joka riippui tuolin selkänojassa


Milloin sinä huomaat

että tuolini

on tyhjä?

25.03.2012 kl. 12:51

Idioter i alla nyanser

A dickhead is always a dickhead. A dickhead is not a dickhead due to the colour of his skin, due to her nationality, due to his religion or due to the language she’s speaking. Dickheads and assholes come in all colours, shapes and nationalities.

23.03.2012 kl. 16:11

Livet går vidare utanför ankdammen

Spenderade helgen i Oslo hos Tilde och hennes sambo, och efter flera intressanta diskussioner kring allt från meningen med livet till språkfrågor kom jag att tänka på hur provocerad jag blir av svenskar som uttrycker en oförståelse för svenska språkets betydelse i Finland.

Minns speciellt en person (en blivande lärare, vilket provocerade mig ytterligare) som sa något i stil med att han tycker det är konstigt att svenska fortfarande är obligatoriskt språk i skolorna i Finland, trots att det gått så länge sedan Sveriges ockupation. Just ordet ockupation i relationen Sverige-Finland kunde jag skriva en 10-sidig uppsats om men jag tror vi hoppar det.

Jag blir arg för att svenska är mitt modersmål, det vill säga jag har alltid pratat svenska, hela min familj och i princip hela min (genetiska)släkt är svenskspråkiga, och för att svenska alltid har talats i Finland. Av ibland fler och ibland färre människor visserligen, men svenska språket är inget som infördes i och med att staten Sverige officiellt tog makten över stora delar av det landområde som idag räknas som finländskt territorium. Historien är för övrigt ganska otydlig just gällande detta, i finska skolböcker berättas en historia medan det i svenska skolböcker (alltså skolböcker som användes i min skola) berättas en annan.

Jag blir provocerad av åsikter som ovannämnda person gav uttryck för eftersom jag tror det är svårt för en svensk medborgare (precis som för en finskspråkig finländare) att förstå vad det innebär att vara svenskspråkig finländare(med finländare menar jag här alla som har finländskt medborgarskap).

Jag reflekterade inte särskilt mycket över min finlandssvenska identitet när jag bodde hemma, kanske för att det inte var något konstigt eller något som ifrågasattes eftersom jag umgicks nästan uteslutande med andra som delade den identiteten. Jag tror att många svenskspråkiga finländare som bor utomlands ”tvingas” reflektera mer över sin bakgrund.

Kanske beror det också på att bilden av Finland som ett två-(eller snarare fler-)språkigt land aldrig slagit igenom.

Jag undrar om det finns något land som verkligen ses som flerspråkigt. Möjligtvis Belgien...

19.03.2012 kl. 12:02

Den skyldige på skuldberget

 It can fairly be said that the chain of catastrophic bets made over the past decade by a few hundred bankers may well turn out to be the greatest non- violent crime against humanity in history. They've brought the world's economy to its knees, lost tens of millions of people their jobs and their homes, and trashed the retirement plans of a generation, and they could drive an estimated 200 million people worldwide into dire poverty. In other words, never before have so few, done so much, to so many

Graydon Carter, editor of Vanity Fair

Jag oroas av att alla (läs:media) får det att framstå som att krisen är över för att IMF nu lånat ut pengar till Grekland. De pengarna har ju inte uppstått ur intet. I slutändan får någon (annan) alltid betala. Och det är sällan de som fattar besluten som sen förlorar sina jobb, blir av med pensionen, inte har råd med mat till sig själva för att barnen måste få äta, blir vräkta från sin bostad, eller tvingas flytta till Danmark för att det inte finns någon framtid i hemlandet.
Det är inte en FRÅGA OM brott mot mänskliga rättigheter. Det är ingen fråga, det är ett faktum.

Lån är något som ska betalas tillbaka. Som så många andra redan konstaterat tycks vi i Europa ha glömt den lilla detaljen.
Vem får betala?
I slutändan de som har det sämst ställt.


16.03.2012 kl. 10:08


Din personliga, kringflackande, omvärldsanalytiker. För tillfället är jag stationerad i Göteborg där jag bor i stadens finaste kollektiv med 15 andra fantastiska människor.
Livet är alldeles alldeles underbart, men det betyder inte att jag inte blir förbannad med jämna mellanrum.

Senaste kommentarer

26.10, 18:26Livstid och arbetstid av ulrika
20.10, 20:06Livstid och arbetstid av NadjaPadjala