Återfall 1.

Kan ju ändå inte riktigt hålla mig.
Varför är jag inte förvånad? Finns så många saker jag har svårt att sluta med.


Dagens goda råd:
Gör dig själv en tjänst och köp en menskopp. Gör det HÄR, gör det nu.


Mitt förtroende för tandläkare, men kanske främst tandhygienister, har krympt drastiskt de senaste månaderna efter otaliga skräckhistorier som mina nära och kära delat med sig av.

M som uttryckligen bad sin läkare innan käkoperationen att INTE fila ner hens tänder till en jämn fin pepsodent-rad. M sa till flera gånger. Se till att det inte händer, jag vill inte ha det så.
M vaknar efter operationen, ser sig i spegeln och möts av en jämn och "fin" pärl-rad.
Wth?

V besöker en tandhygienist. V vet att hon tar väl hand som sina tänder, har aldrig haft hål, ingen karies. Berättar att hon borstar tänderna 3 gånger om dagen, använder tandtråd, yada yada... Tandhygienisten förhör sig om min väns kostvanor. Äter vegetariskt, mycket frukt.

-Jaha du, jo jag kunde nästan gissa att du håller på med sånt.

-Eeh, va?

-Borsta tänderna 3 gånger om dagen är alldeles för mycket och frukt är inte bra för tandemaljen du ser väl här hur tunn den är vid dina framtänder? Och detta att inte äta kött, det är inte bra för tandhälsan ser du...

Vad är det för jävla i-landsproblem som tandhygienisterna snöat in på? Ja, det är ett "vetenskapligt bevisat faktum" (vilket i princip kan innebära vad som helst, men det är en annan diskussion) att syrliga saker, t.ex. apelsiner, fräter din tandemalj och att man bör vänta cirkus 1 timme innan tandborstning efter intag af dylik syrlig matvara.
Att borsta tänderna 3 gånger om dagen är inte för mycket. Inte 4 gånger heller. Det handlar om hur du borstar, vilken slags tandborste du har etc. Kvalitet, inte kvantitet.

Och vem fan gav dig rätten att avgöra hur en annan människa bör se ut för att uppfylla dina sjuka ideal om någon slags Übermensch med bländvitt spikrakt pepsodent-leende?

Folks fördomar mot vegetarianer och veganer orkar jag inte ens gå in på.

Jahaa, så du äter kött?
Är det inte svårt att undvika hjärt- och kärlsjukdomar, för att inte tala om all annan skit som kommer med all industriproducerad animalisk föda?

Och har du tänkt på att du göder dina biffar med grödor som egentligen borde gå till svältande människor i andra delar av världen?

Inte det?


Tandhygienist - vad är det för jävla yrke egentligen? Lika samhällsnyttigt som börshaj ungefär.

Förlåt alla tandhygienister. Klart det finns några procent av er som gör nytta.
01.12.2012 kl. 00:23

Dags att gå vidare

Har bloggat ganska länge men det ger mig inte lika mycket som förr så jag kommer i princip avsluta här. Säkert dyker det upp något enstaka inlägg förr eller senare, men just nu känns det bra att lägga ner bloggandet.

Ligger hemma för tillfället, sjukskriven från jobbet med feber och förkylning.
Jag fortsätter försöka leva som jag vill, ta ansvar för mitt liv och mina egna känslor. Det går bra ibland, mindre bra andra gånger.
Jag strävar också efter att praktisera feminism och solidaritet genom att behandla andra människor med respekt, lyssna och försöka förstå. Vara ödmjuk och undvika våld i alla dess former.
Det låter som flum för många men jag tror vi behöver mera "flum" och mindre hårda ord och hårda tag.

Och jag (läs: vi) fortsätter dumpstra. Det handlar inte så mycket om gratis mat som det handlar om ett konkret ifrågasättande av dagens slit- och släng och konsumtionssamhälle.
Här är ännu ett reportage om containerdykning. Denna gång från Danmark.


07.11.2012 kl. 15:50

Livstid och arbetstid

Vad gör jag med min tid?

Jag jobbar 54% inom Hemtjänsten.
Jag sitter i styrelsen för Håbeteku, en förening för homo-, bi-, trans- och queerpersoner på Göteborgs universitet och Chalmers.
Jag repeterar på eget initiativ studierna från förra året, för att jag vill lära mig mer och fördjupa mig i vissa saker.
Jag stickar ett par yllesockor. Snart klar med den ena.
Tränar. Försöker just nu komma upp i 3 gånger/vecka.
Däremellan är det mycket som händer. När en bor i ett hus med 15 personer så är det alltid något på gång. Samtal, pyssel, film, matlagning, skratt, gråt och glädjeyra. Ett och annat äventyr.
Jag trivs alldeles utmärkt och blir väldigt provocerad när folk på jobbet undrar hur jag klarar mig med att jobba halvtid och då jag får frågan Men vad gör du annars?

Ja, jag är mycket medveten om att jag är privilegierad medelklass som får hjälp från mamma och pappa om det verkligen kniper. Men den hjälpen är inget jag tar till om jag inte verkligen sitter i skiten.

Tiden du inte jobbar ses som bortkastad tid av många. Som om "fritid" är något onödigt, slappt och något "utöver".
Som om meningen med livet är att jobba. Javisst, är du en av få lyckliga som har ditt absoluta drömjobb så kanske du vill jobba jämt, men kom då ihåg att det alltid behövs, och finns, folk som jobbar inom till exempel vården, brandskydd och liknande myndigheter, sophämtare, städare, på skolor och dagis...
Samhället skulle inte fungera utan dessa. Och åter igen, jag vet att jag har det bra som inte "behöver" jobba mer. Jag har inga stora skulder, ingen annan än mig själv att försörja, jag HAR ett jobb.
Det finns människor som hankar sig fram på olika korttidskontrakt, eller flera olika jobb, som jobbar dag och natt utan att ha råd med pålägg på knäckebrödet, som är jävligt glada över de jobb de trots allt har. Som inte har råd att bli sjuka till exempel.

Sen finns det andra, som är privilegierade som jag, som jobbar och jobbar för att ha råd med en massa prylar och ny bil och lån till det ena med det tredje. Det är inte det minsta synd om er. Vad ska ni med alla prylar till? Vad ska stå på din gravsten?
"Lyckades med att samla på sig ett antal iPhones och en ny snygg Mercedes under sin livstid".



20.10.2012 kl. 13:21

Aktivt medborgarskap

Dagens, eller snarare gårdagens, aktivist-pepp.
Väldigt inspirerande film om och med Pantrarna, en politisk ungdomsorganisation aktiv i Biskopsgården i norra Göteborg.

10.10.2012 kl. 14:44

Frånvarande i min närvaro

Jag upplever, mer än förr inbillar jag mig, att min uppmärksamhet är väldigt splittrad. Jag kan inte läsa en bok någon längre stund innan tankarna flyger iväg och jag plötsligt sitter och drömmer om annat. Samma sak i konversationer med nära och kära. Jag brukar vara en bra lyssnare, men jag finner mig alldeles för ofta i en position där jag slutar lyssna efter några minuter, och händer det något vid sidan av tappar jag helt fokus.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag tycker inte om det. Lyssna, tänka efter före, begrunda, ta in och betänka, förståelse. Allt får ge vika för självförhävelse, stora utrymmeskrav och självcentrerat blaha blaha.  

Samtidigt, detta med att avbryta och bli avbruten – jag är en sån som alltid tystnar när den blir avbruten. Låter sig avbrytas. Jag vill vara mer som du som inte låter dig avbrytas. Du fortsätter tala tills du pratat klart, vilket alltid får den som avbröt dig från början att tystna. Efter ett tag.

Det är väldigt lustigt att åhöra.


Tillbaka till min splittrade uppmärksamhet.

Ni ser.


Jag har en förmåga att dra igång flera projekt samtidigt, läsa 2 böcker, städa OCH laga mat, fixa cykeln OCH plugga, sticka sockor medan jag skriver mail. Det sista går förresten ganska bra att kombinera.

Mest av allt vill jag vara fullt närvarande i umgänget med mina medmänniskor. Inte lyssna med ett halvt öra när en god vän berättar något, eller springa iväg och tvätta när jag äter lunch med en annan.

En sak i taget.

Just nu läser jag två olika böcker, repetitionspluggar 2 olika kurser från förra året, har börjat sticka ett par sockor men kom av mig när jag började skriva texter igen.
09.10.2012 kl. 23:38

Det växer fortfarande hallon därhemma.

Juni



Svettiga jag i Marseille 


September













Fortfarande inga Tårtan-foton. Jobbar på det, men sällan tar jag fram kameran hemma, det blir inte av. Saker händer snabbt och livet susar förbi, jag vill vara med på tåget, inte stå bredvid och fotografera när det lämnar stationen.

Men några av mina sambos är ganska flitiga paparazzis, ni kan alltid kolla Facebook...
26.09.2012 kl. 16:01

Återvändo

Lyssnar på den inledande raden i Release that pressure och tänker att det är precis så det känns.
...I'm back...I'm back...I'm back..
.



Av någon anledning har det blivit mer och mer soul-igt i mina hörlurar på senare år.
Play that funky music. 
14.09.2012 kl. 16:03

En helt vanlig dag förra veckan

Stiger upp kl 6, åker iväg till jobbet.
Jobbar till kl 16 i ett sträck med en knapp halvtimme lunch.

Kommer hem och knäpper på datorn, sätter mig och svarar på alla mail som ramlat in, skriver nya mail, går in på FB och skriver sista minuten-påminnelser till event.
Äter.
Sätter mig vid datorn igen för att planera kommande aktiviteter samtidigt som telefonen ringer stup i kvarten från oroliga som har både mer och mindre relevanta bekymmer.
Ger mig av in till stan för att ha ett, vad jag tror kommer vara ett 1ochenhalv timmes möte, som visar sig bli ett utdraget 3ochenhalvtimmes diskuterande om nästa veckas evenemang.

Kommer hem, gör matlåda, borstar tänderna och duschar. Ramlar i säng.
Uppe med tuppen igen klockan 6.

Snart är det över, 7 september är det final och jag kan förhoppningsvis börja koncentrera mig på sådant jag hellre vill göra.

Jag är en person med mycket ansvarskänsla och har lätt för att ta på mig saker som andra egentligen ska göra. Men just nu finns det ingen annan.

En sak som roar mig är tanken på hur i helvete Göteborgs universitet skulle klara av mottagningen av utbytesstudenterna utan oss. Håhhååjajaa...

Mvh

Martyr-Inger

03.09.2012 kl. 13:51

Vive l'Indochine!

Lite fransk kvalitetsmusik såhär på kvällskvisten.

Jag har inte tagit mig tid att förstå vad det är de egentligen sjunger, så beklagar allt potentiellt obehag som kan uppstå för er som kan franska.

Jag gillar det här.

27.08.2012 kl. 01:09

Illegal elektro och ett nazisthelvete

Traditionell svartklubb någonstans ute på "ön", men vi blir hemma.

Jag - helt däckad efter en heldag ute på Donsö. Alldeles fantastiskt väder och jag var bara lycklig där jag strövade omkring bland klippor, buskar, öde sandstränder och (förvånansvärt) brännande sol.
Kanske var det kaffet, kanske var jag bara glad över att finnas till.



Knökfullt på 9ans spårvagn från Saltholmen.
Stiger på längst fram i vagnen bredvid ett par som uppenbarligen var lite berusade. Försöker vara trevlig och fördomsfri och svarar vänligt och lite lättsamt på deras tilltal.
Den ena med svart t-shirt, svart huppari*, rakad skalle och kängor. Ett halsband med Tors hammare, vilket jag inte insåg förrän senare när jag även insåg att det är en jävla nazist jag nyss socialiserat med.

En äldre man stiger på. Nazisten (jag har ännu inte insett det), säger till den gamle att den liknar professor Baltazar. Den från barnprogrammet.
"Du är jude va?"

Konstig fråga tänker jag, och den gamla mannen stiger av redan vid nästa hållplats.
Nazisten säger, till mig, att den gamle var en jobbig typ. Uppehålla vagnen sådär när han bara skulle åka en hållplats.
Jag fattar fortfarande ingenting, tänker bara att han är berusad och pratar goja. Påfrestande social.

Nazisten har en hoprullad tidning som han klappar alla på axeln med. Vill ha uppmärksamhet uppenbarligen.
Nazisten och dens partner, som jag till en början tyckte var lite trevligt pratsamma, om än berusade, börjar ge mig obehagskänslor.

Nästa hållplats.
En svart person stiger på längst fram i vagnen där vi står eftersom det fortfarande är fullt.
Nazisten ser personen och säger "Du har nog tagit fel vagn".
Den svarta personen ser nazisten och säger "Ja, jag har nog det. Tar nästa". Och stiger av igen.
Dörrarna stängs och då plötsligt går det upp för mig vad det är för slags människa som står precis bakom mig och lever om.

Jag blir chockad över den tydliga rasismen och sen arg på mig själv för att jag inte insåg det tidigare. "Du är jude va?", och halsbandet. För helvete.
Jag bestämmer mig för att sluta vara socialt tillgänglig och ignorerar paret istället.
Nazisten blir sur "Hörru!", men gör inget mer innan jag i ögonvrån ser hur han rullar ihop sin tidning ännu lite hårdare, höjer handen och BANG!, slår till bänken precis bredvid mig där jag står. "Oj, det var visst en fluga där, höhhöh".

Jag vet inte om nazisten försökte skrämma mig, om den kanske märkte att jag slutat vara trevlig efter incidenten med den svarta personen.
Det är inte det som stör mig, jag är inte rädd för fulla drägg. Nazist eller ej.
Men obehaget över att jag inte insåg något och att jag inte reagerade på den uppenbart rasistiska och trakasserande handling som utspelade sig mitt framför mina ögon, får min mage att dra ihop sig och mina ögon att bli dimmiga.
Innan jag stiger av vagnen vid Masthuggstorget stirrar jag på nazisten och har på tungan att tala om för den hur synd det är om sådana som han.
Men jag är alldeles för torr i munnen för att kunna vara säker på att få ur mig något hörbart så jag nöjer mig med att inte svara när nazisthelvetet ropar "Ha det gött!" efter mig då jag stiger av.

*huvtröja


12.08.2012 kl. 18:34

Jaget och andra

De små tingen.
Någon som ber dig känna på pannan för att avgöra om den har feber.
Någon som bjuder på frukost.
Någon som sparat lite kaffe till dig.
Att hänga i soffan i vardagsrummet och bara göra ingenting. Tillsammans.
Lösa korsord tillsammans.
Se dåliga och mindre dåliga filmer tillsammans.
Högläsning ur "Könspolitiska nyckeltexter" när vi ligger ute på gräsmattan och halvsover i kvällssolen tillsammans.

Jag drömmer om något beständigt trots att jag vet att allt ständigt förändras.
Är det endast möjligt att hitta dig själv bland andra?
Det är i relation till andra vi blir till, det är där vi formar vårt själv och definierar oss.
Utan andra finns heller inget jag.

Påminn mig att jag aldrig mera vill bo ensam. Aldrig.
02.08.2012 kl. 22:37

Ord och lag

Att något är förbjudet i lag innebär inte alltid att det är moraliskt fel.
Lagar är som känt skapade av människor och går inte alltid hand i hand med rätt och fel, eller det som är "gott".

Vi behöver lagar, men jag följer inte lagar som jag inte anser har någon grund i mänsklig moral. Därför ser jag inget fel i att bryta mot en lag, så länge en gör det som är gott för mänskligheten, för en själv och för ens medmänniskor.
Ibland är ett lagbrott precis vad som krävs.


19.07.2012 kl. 00:12

Materialkonsumtionsrelaterad ekoaktivism

En utmärkt mat- och konsumtionsblogg, för dig som är intresserad av miljö och konsumtionsfrågor och alternativa sätt att leva. Och äta.
01.07.2012 kl. 12:30

Pull the plug

vill jag helst göra. Men helt bort- och avkopplad kan jag inte vara.
Inkorgen fylls av mail från folk som vill något. Bleh.

Tack till Nadja för en perfekt början på semestern. Sol, bad, och bergsvandring i Marseille. Typiskt att kamerabatterierna sa tack och adjö redan första dan.

Och för jävligt. Men du fixar det, du står över den människan, det krypet, vem det än är.

Jag blir lätt apatisk här hemma och försöker hålla fast vid den människa jag blivit det senaste året. Visst har jag växt upp, tusen gånger om. Fortfarande är det vissa saker som alltid återkommer. Bara åsynen av gamla hamn gör mig nostalgisk, men samtidigt illamående.

Timbuktu & Damn! i lördags. Ett fåtal pinnar förutom jag och syster yster som dansade(nyktra). Tack för den. Än finns det hopp.



19.06.2012 kl. 21:43

Livet så som jag vill att det alltid ska te sig.

Du vet att det är bra när du vill spendera mer tid hemma i kollektivet.
Du vet att det är bra när maten alltid smakar och sällan äts ensam.
Du vet att det är bra när det alltid finns någon att tala med, eller inte tala med.
Du vet att det är bra när solen skiner varje dag. Även när det regnar.
Du vet att det är bra när du äntligen kommit över din galna förälskelse och kan se människan i fråga utan att känna annat än glädje över att den existerar.
Du vet att det är bra när du har tusentals valmöjligheter och friheten att välja själv, och när du kan vända ryggen åt omvärldens menande blickar.
Du vet att det är bra när du skrattar, dansar och sjunger en helt vanlig måndag.

Det går bra nu.
04.06.2012 kl. 22:35


Din personliga, kringflackande, omvärldsanalytiker. För tillfället är jag stationerad i Göteborg där jag bor i stadens finaste kollektiv med 15 andra fantastiska människor.
Livet är alldeles alldeles underbart, men det betyder inte att jag inte blir förbannad med jämna mellanrum.

Senaste kommentarer

26.10, 18:26Livstid och arbetstid av ulrika
20.10, 20:06Livstid och arbetstid av NadjaPadjala