Har nu parkerat mig i Götet.                                                                                               Första tanken som slog mig då vi körde in i stan, på torsdag kväll för en vecka sedan, var ungefär: Jag kommer att dö här.

Inte som i att jag ska ta mig själv av daga, o nej, har alldeles för mycket livsaptit för att göra något sådant. Mer som en känsla av litenhet och hjälplöshet.

Så är det då en kommer från en liten kommun med runt 10 000 invånare till en storstad.                                                                                                                                  Nu efter drygt en vecka känner jag mig mera hemma här. Har orienterat mig (läs: hittat närmaste bankkontor och mataffär) och lärt känna min hyresvärd.   

Jag är alltså inneboende hos en äldre dam, vilket kan vara påfrestande ibland, men det priset är jag beredd att betala för att överhuvudtaget få tak över huvudet.     Göteborg sägs höra till en av de 3 städerna i Sverige där det i princip är omöjligt att hitta en studiebostad i år.                                                                                                 Det finns helt enkelt inga lediga bostäder. Eller jo, det finns, för den som är beredd att betala skjortan. Men någon sådan skjorta äger inte jag. 

Nästa vecka blir det mer action med mottagning och introduktionsdag. Ifall du inte förväntar dig något blir du heller inte besviken - det är devisen. Försöker febrilt att inte tänka för mycket, men tänker därmed ännu mera. Förbannat!

Ett nytt inlägg där jag spyr ut mina åsikter om det ena med det tredje är också på kommande. Ska bara hitta min musa först...

Trevlig Veneziad!

 

Detta ska Räddningsverkets (läs: brandkårens) personal få lära sig.

Pardon me, men jag tror ni har missat en liten detalj. Det finns olika slags individer i gruppen personer med invandrarbakgrund. Det finns mänskor som flytt från krig. Det finns mänskor som flyttat hit för att pröva lyckan på den "öppna" europeiska arbetsmarknaden. Det finns mänskor som växt upp här som känner sig precis lika finländska som Teppo från Sodankylä, men vars föräldrar kanske kom till Finland pga förtryck i hemlandet. Det finns också personer som flyttat hit på grund av helt andra orsaker.
Det finns somalier, tjetjener, irakier, kineser, chilenare, kenyaner, polacker, filippinos, grönländare osv. osv.
Vad ni tror er kunna åstadkomma genom att lära ut hur man bemöter personer med invandrarbakgrund har jag lite svårt att föreställa mig. Visst, det kan vara bra att känna till vissa kulturella skillnader, men ni måste ju ändå utgå ifrån att alla är individer och bemöta dem så.
Det finns väldigt få gemensamma nämnare mellan de flesta personer med invandrarbakgrund här i vårt land.
Förutom att majoriteten av dem utsätts för fördomar dagligen.

Så övergår vi till att förbannas över en annan sak. Jag såg inte röken av den lön jag borde ha fått. På flera veckor.
På grund av en sabla vikarie som missat att betala ut min lön. Helvete.
Jag är ju alldeles för snäll också, då jag egentligen borde skälla ut den som inte betalat mig de pengar jag har rätt till.
Men ordinarie var tillbaka efter semestern, och som sagt det var vikarien som klantat sig, skulle inte kännas rätt att skälla åt den som inte gjort något fel.
Även om jag var förbannad, med all rätt.

Vi ska ändå avsluta positivt - Rubrik i dagens tidning: Allt färre bränner egen sprit hemma.
Fantastiskt! Nu var det iofs Sverige det gällde, men i vilket fall som helst var det solklart roligaste rubriken på länge. Tänk bara alla turister som läser den, eller tänk er den rubriken i en italiensk dagstidning. Norden är för härligt!

Ni vet den där känslan av välbehag. Mysiga rysningar som löper längs ryggraden upp i nacken och in under hårfästet.
Vissa mänskors röster kan framkalla den känslan. Vet inte vad det beror på, om det är tonläget eller "melodin" i deras röst. En vill att de ska fortsätta prata i all evighet, spelar ingen roll vad de säger bara de pratar på.

Jag har någon gång upplevt samma sak hos frisören. Nån som masserar en i hårbottnen - en sån skulle man anställa på heltid!

Kära lilla Jeppis (=Jakobstad) lever upp under den veckolånga folkfesten Jakobs Dagar.
På stan igår såg jag en tvättäkta hippie samt en mc-knutte i helsvart läderutstyrsel, med en liten babyrosa läderväska på magen. Hen var helt klart tuffast i stan!
Jag blir så glad av alla dessa kluriga typer som kryper ut ur skåpen under sommarmånaderna. De livar upp stadsbilden.

BP BP BP. Finns det inga gränser för hur mycket de kan moka?? (övers.: klanta till det)

Sensommar-"deppen" sätter in och jag känner på mig det är dags att flytta igen. Till Göteborg denhär gången.
Jag skulle lätt kunna sova bort dagarna, en efter en.

En vitamininjektion, för ovanlighetens skull i form av svensk hiphop, som hjälper mot det mesta :

Jay-Z till Beyoncé: Jag gillar min fru bäst då hon är en storlek 40.
Beyoncé: Okej, inga mer dieter för min del!
Varför handlar det alltid om att tillfredsställa mannen? Varför ska jag rätta mig efter hur någon annan tycker att jag borde se ut? Varför får jag inte ha den kropp som jag själv trivs bäst i?
Ska det vara på dethär viset kan jag också säga: Sorry, jag gillar inte män som har större bröst än mig.


På tal om joghurt.
Jag vill krama dig och säga "Tjena grabben", och du svarar "Hej tjejen". Jag vill att du ska säga att jag är världens finaste. Som du gjorde förr.
Ingenting är någonsin som förr.
Jag vill bara vara din vän, men det tycks tamefan vara omöjligt!

Höjden av självupptagenhet är väl ändå att skriva en blogg och förvänta sig att hela världen ska intressera sig för den?
Hur som helst, blev för ett tag sen taggad av en vän på facebook som ville ha 26 random facts about me. Av någon anledning känns det för privat att skriva sånt på FB så jag lägger upp det här istället. Knappast mera privat här, men det känns ändå bättre. Sen vet jag ju inte ens om E läser det här...

Några saker du kanske inte visste om mig:
1. Jag skriver på en bok. Började i våras och just nu går det trögt så jag betvivlar att den någonsin blir klar, men jag har alltid tyckt om att skriva. Det är lite som terapi för mig.
2. Har varit singel i snart 3 år nu, och jag trivs bra med det. Jag är väldigt van att inte behöva kompromissa eller dela med någon.
3. Nirvana var mina största idoler under tonåren och jag äger fortfarande alla deras album plus lite till. Kan fortfarande njuta av deras tidigare produktion, förutsatt att jag är på rätt humör.
4. Mina dryga 6 månader som EVS-volontär i Litauen var den bästa perioden i mitt liv hittills.
5. Lyssnar ofta på musik i min mp3-spelare innan jag somnar på kvällen. Ibland måste jag göra det för att alls kunna somna.
6. Äter ofta vegetariskt och anser mig må bättre av det, men då jag bor hemma hos föräldrarna i sommar blir det att äta det som erbjuds. Och lax har jag nog svårt att lämna bort...
7. Tog pianolektioner under flera års tid, men det är nu länge sen och vid de få tillfällen jag sätter mig vid pianot blir jag fort klar (Kan iofs bero på att vårt piano är fruktansvärt ostämt).
8. Rökte mycket under en kort period som 16-åring. Numera röker jag tobak kanske 1 gång/år.
9. Under min barndom hade vi både katter o. hundar, kaniner o. höns i flera omgångar, och en gång fick jag akvariefiskar i födelsedagspresent.
10. Fick diagnosen astma som liten, och är fortfarande allergisk mot endel pälsdjur, men för ungefär 1 år sedan slutade jag ta den medicin jag tagit dagligen sedan jag var barn.
11. Jag skriver alltid en lista över saker jag ska packa ner ifall jag ska på resa, också ifall det bara gäller en 2-dagars trip till Vasa.
12. Har 1 gång berättat för en person att jag tycker massor om honom, och blivit nobbad.
13. Har läst kurser i franska, spanska, nygrekiska, arabiska, holländska och litauiska. Mycket tack vare Västra Nylands folkhögskola. Tyvärr minns jag väldigt lite av det jag en gång lärde mig. (Kan en del fula ord på ryska också...).
14. Älskar skräckfilmer och skräcklitteratur. Kan inte låta bli att se på skräckfilmer fast jag måste sova med lampan på efteråt.
15. Klippte håret riktigt kort i gymnasiet, och trivdes bra med det men efter min tid i Litauen, då jag varken haft tid, råd eller intresse att springa hos frissan 1 gång i månaden, så har jag låtit det växa fritt  och hejvilt på huvudet.
16. När det kommer till politik så röstar jag oftast grönt, men ifall inga bra alternativ finns så är jag i varje fall mera röd än blå.
17. Jag tycker väldigt mycket om att åka slalom, och har försökt lära mig snowboard. Ifall ekonomin tillät skulle jag åka oftare.
18. Lider ibland av social fobi. Diagnosen är dock min egen, högst personliga.
19. Är en riktig slarvmaja. Av någon anledning samlas det alltid högar med kläder och papper överallt där jag bor.
20. Var en av de absolut långsammaste eleverna på handarbete/syslöjd i skolan, men nu har jag börjat reparera och sy om mina egna kläder, istället för att slänga eller ge bort dem. Ska önska mig en egen symaskin i julklapp!
21. Förvandlades från absolutist till kaffeberoende efter att ha bott tillsammans med en espressodrickande italienska. Nuförtiden dricker jag nästan undantagsvis 1 kopp/dag. Tack till underbara Nù!
22. Jag anser att det största problemet i dagens samhälle är att världen styrs av vita, rika, västerländska, heterosexuella medelålders-män, och mitt mål är att nå en förändring av detta och en förbättring för alla marginaliserade grupper i samhället (läs: kvinnor, färgade, sexuella minoriteter, barn och funktionshindrade m.fl.).

Där var dagens dos av navelskåderi. (26 punkter kändes lite väl maffigt, 22 får duga).

 

Jag vet inte hur vi kom in på ämnet , men vi började diskutera tonåringars klädsel, eller rättare sagt tonårsflickors klädsel.
De 3 lärarna hade förstås mycken erfarenhet och många anekdoter att berätta:

Hon hade bara ett "halvmeters-fodral" på sig (läs: tubklänning från bysten ner till låren) som hon först jämkade upp så baken nästan syntes, sen drog hon ner klänningen igen, o så upp, och sen ner igen. Bakom henne satt en stackars pojke, en åttondeklassist, som inte visste vart han skulle titta.
Jag påpekade att hon antagligen hade strumpbyxor som satt fel och behövde rättas till.

Där var en gymnasie-flicka i "nattklubbskläder" - det finns ju faktiskt en klädkod för såna här tillfällen (skolavslutning). Om man klär sig för utmanande får man ju också tåla att, ja inte bli antastad, men...
Jag blev upprörd, protesterade, och sa att jag anser man ska få ha på sig vad man vill, och att ingen har någonsin någon rätt att trakassera dig, oberoende av hur du är klädd. Påpekade att det är för jävligt att det alltid är flickors och kvinnors klädsel som kommenteras och synas i sömmarna.
Diskussionen fortsatte men jag orkade inte säga något längre.
Jag kan inte diskutera med vissa mänskor. Släkten är värst heter det ju, och jag avskyr deras åsikter, men samtidigt avskyr jag ju inte dem. De är ändå en del av "familjen", vare sig man vill det eller inte.

Lär era söner att hålla händerna i styr och lär dem att det inte är okej att kladda på någon (tjej) som inte uttryckligen vill det! (oberoende av hur lite eller mycket kläder hon(/han) har på sig och oberoende av hur full personen är).

Jag tycker inte heller det är fräscht med "bikini-utstyrsel" eller bara magar på skolavslutning, och jag gillar heller inte män som springer på stan utan tröja på sommaren. Usch! Det finns faktiskt folk som äter ute på stan!
MEN i praktiken ska en person kunna gå omkring naken på stan utan att bli antastad. Däremot kan man be människan ta på sig lite kläder.

Det som gör mig mest förbannad är kommentarer som: Nu börjar hon elda upp sig, hö hö ...
Det är respektlöst. Ungefär som att klappa mig på huvudet och kalla mig lilla vän.
Jag kommer fortsätta vara besvärlig och gapig, men just nu har jag en hejdundrande huvudvärk och orkar inte argumentera mera.

Du har dubbelt mera pengar att röra dig med varje månad än vad jag har, ändå får du det inte att gå ihop. Du tycker det är pinsamt att behöva be din pappa om ekonomisk hjälp, "i din ålder". Du undrar hur jag klarar det, och konstaterar i samma andetag att "ja, jag går väl ut lite oftare än dig".
Jag påpekar uttråkat att jag går kanske på krogen högst 1 gång i månaden.
Själv är du ute minst en gång varje helg, ibland både fredag och lördag. Skyller på att de flesta du pluggar med alltid går ut, och att du så klart vill hänga med.
Vi diskuterar hur dyrt det är att köpa alkohol på krogen, och jag påpekar att ifall man vill dricka är det ju billigare att förfesta hos nån och sen gå ut.
Du säger att du inte skulle klara av att stanna hemma en helg efter en hel vecka i skolan.
Har du tänkt på att man inte behöver stanna hemma bara för att man inte går ut o dricker på krogen?

"Jag är så jäkla bakis!" Så lägger du dig på soffan och ligger där resten av söndagen sörplandes Cola.

Då man vaknar tar det ett tag innan man inser var man är. Huvudet bultar och öronen susar. Känner ett sug i magen - en försmak av det illamående som är på kommande. Kollar nervöst igenom väskan som ligger vid sängen och slänger den lättad tillbaka efter att ha konstaterat att jag har både plånbok, kort och telefon i behåll. Tar upp telefonen igen och kollar efter möjliga fylle-sms/-samtal. Huh.
Stiger efter mycken möda upp ur sängen och släpar sedan runt resten av dagen med världens ångest över det jag gjorde igår, och ännu mer ångest över det jag inte minns att jag gjorde. Lovar mig själv att det inte ska hända igen.

Den nordiska alkoholkulturen. Den är inte bra, för nån.
Jag tar mig rätten att klanka ner på andra och deras beteende eftersom jag själv varit i samma sits.
När man bor ensam på ett främmande ställe och inte känner en själ (till en början) känns det tryggast att ta det jäkligt lugnt med spriten. Och nu har jag kommit så långt att jag kan kontrollera mitt drickande. Jag behöver inte längre dricka för att bli full, och jag kan gå ut eller på fest nykter.

Folk som ifrågasätter de som inte dricker gör mig irriterad. Kanske de/vi har svårt att acceptera att de nyktra är så mycket starkare än oss?

För ett tag sedan var det tal om att tillåta försäljning av vin i matbutiker hemma i Finland. Då tyckte jag det var ett bra förslag och förstod inte alla tråkiga "fundamentalister" som var emot.
Nu är jag glad att det inte gick igenom. Vi skulle inte kunna hantera det. Vi borde införa samma system som i Sverige. I Litauen kan man (läs: vem som helst) köpa starksprit i mataffärerna. Då ser det ju ut som det gör också.

Yra höns på brännbollsturnering. Nästan omöjligt att röra sig med cykel förbi Mariehemsängarna.

Äntligen får jag säga hejdå till min korridor och mina AXE-missbrukande ungkarls-grannar. Vissa morgnar när jag öppnat dörren ut till korridoren har jag mötts av ett stinkande moln, och då jag kommit tillbaka efter en heldag i skolan ligger molnet kvar i luften. Pfuff.
Fick  nog häromdagen och slet ner Sverige är bäst i Sverige-affischen o slängde den åt fanders. Den har säkert suttit på väggen i korridoren sen -95, men jag vägrar ge utrymme åt nån slags smygrasism bara för att alla är för lata för att orka bry sig o ta ner affischen.

Några jag däremot kommer sakna är finaste Bella och Linn - tack för att ni gjorde våren uthärdlig!

Och stort grattis till Petra som tar sin examen idag, synd att jag inte kan vara där.
Och P, du får förbereda dig på konkurrens i loppis-shoppandet i sommar. Du borde definitivt besöka Umeås Slumpen - alla loppisbitnas våta dröm.

Alltså, blandade känslor inför flytten.

Sen - bloc party.